Ekonomihandboken · Avdelning 4 · Den nyliberala politiken
Innehåll

Vad hände med statsföretagen?

En av system­skiftets minst diskuterade förändringar är den om hur det som var gemensamt blivit alltmer privat. Fortfarande tror nog många att Sverige är ett land där statens företag står för en stor del av syssel­sättningen och makten i näringslivet.

Det där är helt enkelt inte sant. Längre. Tvärtom är Sverige ett av de länder som minskat offentligt företagande mest och nu ligger långt under länder som Norge, Finland, Frankrike och Tyskland. När vi ställer samman ett diagram över hur många som jobbade inom statliga företag 1980 och jämför med dagens situation ser man hur brutal förändringen är. I diagrammet ser du ett tjockt rött eller blått streck. Det är för att du lättare ska se vilken regering som gjort vad.

4.15 Antalet anställda i affärs­verk och statliga företag.

Källor: Affärsverk 1980–92: SCB, Statistisk årsbok 1987–96. Affärsverk 1993–2007: SCB, Offentlig ekonomi 2009. Affärsverk 2008: Antagit oförändrat. Affärsverk 2009: Minus 3 400, bolagisering av Vägverket, Verksamhets­berättelse för företag med statligt ägande 2008. Affärsverk 2010: Antagit oförändrat. Statliga företag 1980–1993: Holmgren, Gunnar, Från problem­företag till kapital­förvaltning – Sveriges statliga företag 1980–2007, doktors­avhandling, Åbo Akademi, 2009. Statliga företag 1994–2004: SCB, Offentlig ekonomi 2009. Statliga företag 2005–2008: Verksamhets­berättelse för företag med statligt ägande 2006–08. Statliga företag 2009: Oförändrat, rapport för företag med statligt ägande januari–juni 2009. Statliga företag 2010: 2/3 av Apoteks­bolaget säljs –7 100, Verksamhets­berättelse för företag med statligt ägande 2008.

Den allra största förändringen sker 1991–94. Räknar man total nedgång 1983–2010 för social­demokratisk respektive borgerlig regering ser det ut så här:

4.16 Förändring av antalet anställda i affärs­verk och statliga företag.
per år
S83–91–94 800
S94–06–108 919–203 719–12 732
 
B91–94–161 271
B06–10–14 970–176 241–25 177

Även om det var under social­demokraten Kjell-Olof Feldts finans­ministerår som de första stora minskning­arna av antalet anställda skedde så är det tydligt att borger­ligare regeringar har lyckats med sin privatiserings­politik.

Man har sålt ut och privat­iserat snabbare de få åren man haft makten än vad S regeringar gjort under betydligt fler regeringsår.

När regeringen Persson genomfört stora privat­iseringar (framför allt när det statliga ägandet i Telia förvandlats till ett minoritets­ägande) så har det varit mer uppmärksammat än de många och relativt okända försäljningarna som skedde under perioden då stats­ministern hette Bildt. Stål­företag, läkemedels­bolag, banker och miljö­företag privat­iserades på några få år. Här är en lista med några viktiga exempel:

4.17 Privatiserade företag. Några exempel.
1980-TALET
UV ShippingSSPA Maritime Consulting ABSSAB
 
1990-TALET
SAKABOKPetroleumEnator
SSABPharmaciaPharmacia​Upjohn
SvalöfSEMKOSAQ Kontrol
Swedish Real Estate Valuation CorpNordbankenVPC AB
CelsiusIndustri­kredit ABFöretags­kapital
CementaSBL VaccinSvenska Statens Språk­resor AB
Assi​DomänStads­hypotek ABLantbruks­kredit AB
Svensk Fastighets­värdering
 
2000-TALET
NordbankenTelia​SoneraKurorts­verksamhet
Celsius ABSAKABSGAB
Telia ABNordea BankSvenska Lagerhus
Gränges­bergs GruvorSvenska Miljö­styrnings­rådet
Källa: Munkhammar, Johnny, Försäljning av statliga bolag under tre decennier, rapport, Timbro 2007.

4.18 Storleken på offentliga företag i OECD (% av BNP).

Källa: OECD, Product Market Regulation Indicators, Working Paper No. 419. Antalet anställda inom statliga företag och affärs­verk har gått från 500 000 personer till drygt 100 000 personer. Sverige har inte längre ett stort offentligt ägande jämfört med andra europeiska länder.

Till saken hör att ett bolag säljs flera gånger, i steg efter steg. Störst förändring har skett av de statliga verken. Dessa gemensamma företag, som inte hade något vinst­syfte utan skulle upprätt­hålla en viss verksamhet för hela samhället, har idag slagits sönder till många olika bolag vilka också efter någon tid ofta förvandlats till privata bolag.

Det är en steg-för-steg-process som pågått. Först bolagiseras verksam­heter. Sen delas bolagen upp. Därefter slås de samman med andra – ofta privata bolag. Slutligen säljs de vidare i nyuppdelade versioner. Det handlar i grunden om att politiken inte ska ha ansvar att styra verksam­heter direkt.

Men de behöver inte ens säljas ut för att ansvaret ska försvinna. De senaste vintrarnas kaos inom järnvägen hade för tjugo år sen gått direkt till en huvudman. Det statliga verket Statens Järnvägar. Alla visste vem som i så fall hade felat.

Idag finns det ingen huvudman, i stället har man bolagiserat del efter del och bildat företag och under­leverantörer som idag står och skyller på varandra när tågen inte går.

Jämför vi Sverige med andra länder blir den här utvecklingen ännu tydligare. Det är inte så att Sverige är Europas ”socialistiska” land. Tvärtom är vi långt efter andra stater vad gäller gemensamt ägande av företag.

Den utförsäljning som skett de allra senaste åren av regeringen Reinfeldt har inte varit lika dramatisk som tidigare. Orsaken är att det inte funnits lika mycket att sälja.

Sammanfattning

Antalet anställda inom statliga företag och affärs­verk har gått från 500 000 personer till drygt 100 000 personer. Sverige har inte längre ett stort offentligt ägande jämfört med andra europeiska länder.