Ekonomihandboken · Avdelning 4 · Den nyliberala politiken
Innehåll

Några annorlunda år på 80-talet

För att förstå skillnaden mellan en politik som ökar respektive minskar offentlig sektors andel av ekonomin ska vi titta på några unika år på 80-talet. Det var Ingvar Carlssons första period då social­demokratin drev en politik tvärs­emot den senare. Det här är sista exemplet på en period där S driver en offensiv ekonomisk politik med ökad offentlig sektor och därmed ökad jämlikhet i samhället.

Offentlig konsumtion och investeringars andel av BNP (i procent).

Källa: SCB. Anm: Andelen är beräknad i förhållande till trenden för BNP.

Låt oss först upprepa diagrammet från kapitel 2. Åren 1989, 1990 och 1991 är unika för utvecklingen under de senaste 30 åren. Den offentliga konsumtionen och invester­ingarnas andel av BNP ökar från 28,3 till 30,9%.

Det här är en stor skillnad mot den dramatiska minskningen som skedde tidigare under 1980-talet och även mot utvecklingen därefter.

4.5 Några nyckeltal för utvecklingen.
1953–801988–911981–87, 1991–2011
Offentlig konsumtion14,6 p.e.3,9 p.e.–7,9 p.e.
Investeringar23,7%22,8%17,7%
Vinstandel–9,3 p.e.–5,1 p.e.14,8 p.e.
BNP3,2%2,0%1,9%
Källa: SCB, National­räkenskaperna 1980 till 1995, Tabellpaket Års-SM 2009.xls, Företagens ekonomi för industri-, bygg- och tjänste­företag 2005, NV 19 SM 0702. Konjunktur­institutet, Analys­underlag, mars 1995 till dec 2010.

Minskad arbetslöshet

Om man ska mäta en politiks framgång handlar det om värderingar. För den som tycker politikens uppgift är att ge så många som möjligt jobb och trygg inkomst är dessa Carlssons år en succé. Vi sätter rekord i syssel­sättning. 1990 är andelen syssel­satta fler än nånsin. Då når den 83,7% (att jämföra med dagens nivå på 78,7%).

4.6 Andel sysselsatta av befolkningen 20–64 år.

Källa: OECD, Historical Statistics 1970–2000, Labour Force Statistics 2005. SCB, Arbets­marknad, Befolkningen 15–74 år (AKU) efter kön, ålder och arbetskrafts­tillhörighet. År 2005–2010

Även arbets­lösheten blev rekordlåg. Den öppna arbets­lösheten når 2:a kvartalet 1990 den lägsta nivån sedan 3:e kvartalet 1977, då är 52 000 öppet arbets­lösa. Att jämföra med dagens över 408 000. (Källor: AMS-statistik, från 1980 till 1995, SCB Indikatorer, från 1995 till februari 2011)

Det är för enkelt att utnämna Carlssons första år som vänsterår.

Hög syssel­sättning ger höga skatte­inkomster och ökad omfördelning i samhället. De här årens ekonomiska politik utsattes för en kraftig kritik från borgerligt håll. Det man framför allt sköt in sig på var löne­ökningarna som påstods skapa en hög inflation. De var bara ”luft i löne­kuverten”.

Men inflationen dessa år berodde till mycket liten del på löneökningar. Det var framför allt ökade vinster, förändrade skatter och ränte­höjningar som skapade inflations­problemet. (Se mer i avdelning 11.)

Så visst fanns det anledning till oro över utvecklingen.

Men knappast på grund av den ökande offentliga sektorn.

Utan på grund av något nytt under en S-regering. En ökad spekulations­ekonomi.

Två olika politiker samtidigt

Det är för enkelt att utnämna Carlssons första år som vänsterår. Tvärtom förde partiet två olika ekonomiska politiker samtidigt.

Det beror på att social­demokratin som stats­bärande parti bestod av olika krafter. Å ena sidan var det här de sista åren de äldre LO-ekonomerna hade inflytande på politiken, samtidigt som Finans­departementet styrdes av en ny generation från handels­högskolor och rörelse­företag. En tredje kraft var en starkare social rörelse runt partiet vilket gav en stark social­minister som Sten Andersson en helt annan motkraft mot finans­ministern än vad som gällt senare.

Det var ju också under dessa expansiva år som Kjell-Olof Feldt till slut i illa dold ilska lämnade regeringen och politiken.

Samtidigt fortsätter en utveckling som tog sin början tidigare under 1980-talet. Under något som kallades ”tredje vägen-politik”. Det var en politik som handlade om avreglering av finans­marknader, om ökad privat finansiering av offentliga tjänster och om skatte­sänkningar. Den här politiken ledde till en annan utveckling. Börsvärdena, bankernas utlåning och fastighets­priserna skjuter i höjden. Och det hjälper inte att Kjell-Olof Feldt talar oroligt om finans­marknaderna eller de skenande bygg­priserna, eftersom ingenting egentligen görs för att stoppa spekulations­bubblan.

4.7 Bankernas utlåning; miljarder kronor.

Källa: SCB, Finans­marknad, Finans­räkenskaper efter sektor och konto­post. År 1970–1997.

Från 1987 till 1990/91

Vid sidan om en växande offentlig konsumtion och investering sker alltså också en växande privat expansion och spekulation. Samtidigt sänks skatterna kraftigt 1989.

4.8 Aktiekurserna.

Källa: www.afv.se, AFGX.

Finans­marknadens avreglering leder senare till fastighets­krasch, valuta­spekulation och ett samman­brott 1991. Carlsson avslutade regerings­åren med en kurs­ändring: inflationen skulle bekämpas genom bland annat en fast valuta och politiken stod sen maktlös när framför allt svenska företag och banker spekulerar sönder kronan.

Krisen gav Bildt-regeringen möjlighet att genomföra kraftiga ned­skärningar, privat­iseringar och ytterligare avregleringar. Offentlig sektor har sen pressats tillbaka.

4.9 Bostads­prisernas ökning utöver inflationen.

Källa: SCB, Databas, Faktor­prisindex (FPI) för bostäder inkl. löneglidning.

En annan socialdemokrati

När Social­demokraterna återfår regerings­makten 1994 har man lärt sig en läxa. Det är bara det att det är fel läxa. Krisen skylls på den ”expansiva ekonomiska politiken” i slutet av 1980-talet, med ökad andel offentlig konsumtion och ökad syssel­sättning.

Därför fortsätter först Ingvar Carlsson och efter 1996 Göran Persson med den politik av minskad offentlig sektor som Carl Bildt drev.

De verkligt tillväxt­förstörande faktorerna i form av ökade vinster, ökade inkomst­klyftor, total frihet och ansvars­löshet för bankerna, rusande aktie­kurser lämnas utan åtgärd. Resultatet är en svagare offentlig sektor. Men också en försvagad social­demokrati.

Sammanfattning

Det sista exemplet på en växande andel för den offentliga sektorn är 80-talets sista år. Det var också en god period för med­borgarna i Sverige.