Ekonomihandboken · Avdelning 4 · Den nyliberala politiken
Innehåll

Ger sänkta löner fler jobb?

Sänks lönerna så får fler jobb, är en nyliberal tes som envist upprepas. Även finans­minister Anders Borg har föreslagit lägre löner för unga för att mota arbets­lösheten.

Låt oss anta att det finns ett samband mellan lön och antal anställda i en bransch, exempelvis hotell- och restaurang­näringen där sambandet i så fall ser ut så här:

Idag har vi en avtalad lön på cirka 18 000 kronor i månaden. Hotell- och restaurang­ägarna anser sig därför ha råd med cirka 90 000 anställda personer.

Säg att den avtalade månadslönen sänks till 9 000 kronor i månaden. Det gör det möjligt att hålla lägre priser på hotellrum och restaurang­besök. Troligen är det då fler som lägger en större del av sin konsumtion på dessa aktiviteter. Det betyder att hotell- och restaurang­ägarna kan anställa fler personer, säg 130 000.

Minskade löner ger lägre priser, vilket ökar efterfrågan, vilket i sin tur betyder fler jobb. Om det finns ett sådant samband mellan minskade löner och ökad syssel­sättning för hotell- och restaurang­näringen, är det naturligtvis också möjligt att göra det för alla andra branscher – livsmedels­industri, verkstads­industri, transport­tjänster, handel, service … ja, till slut lägger vi ihop alla branscher och får då hela närings­livet. Slutsatsen blir att lägre löner ger högre syssel­sättning.

Detta är kärnan i den nyliberala teorin om arbets­löshet. Utifrån sambandet mellan löner och syssel­sättning inom enskilda branscher drar man en slutsats om att samma förhållande gäller för närings­livet i helhet.

Nu tror vi inte på ens den första delen av argumentet, att sänkta löner automatiskt ger sänkta priser. De sänkta lönerna kan ju i stället gå till höjda vinster. Men även om det vore sant så betyder inte sänkta löner i en bransch detsamma som sänkta löner i alla branscher.

Det som är sant för varje enskilt företag och för varje enskild bransch är inte alls sant för hela samhället. Det är något som ekonomen Keynes påpekade redan på 1930-talet.

För att sänkta löner inom restauranger ska innebära fler jobb krävs ju att andra löntagare inte fått sänkta löner! Annars har de ju inte råd att besöka restaurangerna i ökad utsträckning.

Vi kan helt enkelt inte addera sambandet mellan löner och syssel­sättning för alla delar av närings­livet. Sänks lönerna i hela närings­livet kommer efterfrågan sjunka, med minskad syssel­sättning som följd.

För att en allmän lönesänkning ska vara förenlig med en oförändrad efterfrågan måste ett av två villkor uppfyllas. Antingen måste löne­sänkningen innebära en lika stor pris­sänkning, så att folk har råd att köpa lika mycket som förr. Eller också måste en löne­sänkning som leder till att vinsterna ökar motsvaras av samma ökning av investeringarna. I dessa två fall – och bara då – kommer en generell löne­sänkning att vara förenlig med en oförändrad efterfrågan och därmed en oförändrad syssel­sättning.

Det mest troliga är i stället att en allmän lönesänkning leder till ökade vinster, som inte motsvaras av samma ökning av investeringarna. Det var vad som hände i början på 1980-talet och i början på 1990-talet i Sverige. Resultatet av sänkta reallöner blev en kraftig ökning av arbets­lösheten, eftersom efterfrågan minskade totalt sett.

Varför fungerar inte nyliberalernas lösning?

Det finns ett tankefel i synen på företag hos borgare och arbetsgivar­föreningen. En slags självlögn där man tror bättre om sig själv än vad man har anledning till, nämligen tron att företag anställer fler om det blir billigare.

Det fungerar inte så. Företag anställer bara fler när de måste. När fler människor behövs för att få jobbet gjort. Och det enda som kan öka antalet jobb är då att efterfrågan på företagens varor stiger. Om fler köper varorna eller tjänsterna kan fler få jobb att producera dem.

Det här är grund­problemet. En nyliberal politik minskar ju inte fattigdomen, den ökar tvärtom skillnaderna mellan rika och fattiga. Det innebär att konsumtionen inte ökar, färre har råd att köpa de varor och tjänster som kan ge nya jobb. Alla borgerliga lösningar med lägre löner missar grund­problemet. Hur ska man få marknaden och efterfrågan att växa?

Däremot ger lägre löner och sämre a-kassa möjlighet till ännu högre vinster. Vilket är det egentliga motivet.

Vi påstår helt enkelt att den nyliberala arbetslöshets­politiken inte handlar om att lösa problemet med syssel­sättningen. I stället syftar den till att höja vinsterna på lönernas bekostnad.

Sammanfattning

Sänkta löner ger inte automatiskt fler jobb. Det enda som verkligen kan öka syssel­sättningen är om marknaden växer, det vill säga om fler kan konsumera de varor och tjänster som de arbetande kan skapa.