Vem tjänade på privatiseringen?

Privat­iseringarna av statliga bolag har varit en fantastisk succé. För de nya ägarna. Staten har gjort sig av med företag till belopp som i efterhand visat sig vara en dålig affär.

All privatisering handlar om ideologi. Officiellt handlar borgerlig politik om att privatisera för att sänka kostnaderna för medborgarna. Konkurrens ska skapa lägre kostnader för användarna, är tanken.

Att det där inte stämmer visar flera under­sökningar av hur avregleringar av marknader som vi tidigare styrde offentligt utvecklats. Monopol från staten har visat sig klara prisfrågan betydligt bättre än privat­iseringar.

Samtidigt är det viktigt att erkänna att det ibland stämmer, konkurrens kan sänka priser om det snabbar på utveckling av nya produkter. Men att konkurrera om el eller järn­vägar skapar tvärtom ökade kostnader för reklam, byråkrati och finanser. På samma sätt är konkurrens i skolan inget som minskat kostnaderna för oss alla. Ingen kan heller påstå att statligt ägande av stålbolag som SSAB eller gruvföretag som LKAB innebär sämre konkurrens då konkurrensen finns på världs­marknaden.

Socialister har en annan förklaring till borgerliga politikers privat­iseringar. Målet är att gynna privat ägande i sig, det vill säga att större del av vinster från företagandet ska hamna i privata händer i stället för gemensamma. Ser man privat­iseringarna sen 1980 i det ljuset är de också succéer för de nya privata storägarna.

Enorma förmögenhets­överföringar

Staten har sålt ut några företag på en gång, medan andra, som SSAB eller Telia, har sålts bit för bit. Lägger vi ihop alla försäljningarna handlar det omräknat i dagens priser om 200 miljarder i intäkt för de största 20 företagen.

Det kan låta som en ansenlig summa, men om man jämför med de skatte­sänkningar Anders Borg gjort per år på cirka 100 miljarder, så är utförsälj­ningarna helt enkelt inte en jätteinkomst utslaget över några år.

4.19 Statens försäljnings­intäkter från utförsälj­ningarna (miljoner kr).
198619931994199519961997
SSAB8152 150
Nordea6 7165 0007 953
Stadshypotek7 560
Enator
Telia
Pharmacia9 000
Celsius1 840
OK Petroleum1 356
Cementa75
Vin & Sprit
OMX
Summa8151 84012 5816 7165 00015 513
Fast pris1 5282 27315 2117 9195 86918 112
 
forts.199820002005200620072008
SSAB
Nordea1 840
Stadshypotek
Enator1 240
Telia61 0244 6604 5779 1503 685
Pharmacia
Celsius483
OK Petroleum
Cementa
Vin & Sprit49 784
OMX2 115
Summa1 24061 5076 5004 5779 15055 584
Fast pris1 45070 8896 9654 8399 46555 584
Summa200 105
Källa: Munkhammar, Johnny, Försäljning av statliga bolag under tre decennier, Rapport Timbro 2007. Ekonomi­styrningsverket, Budgetprognos 1993:3, Under­liggande saldo och engångs­effekter med mera. Tidsserier Stats­budgeten 2008.

Särskilt inte när man ser att de stora pengarna kommer från Telia och Vin&Sprit, det vill säga två enskilda bolag som innan försäljningen gav stora intäkter i form av vinster. Och det är just vinsten som gjort att någon köpt. Ser vi på de största 7 företagen så är försäljningssumman 133 miljarder. Dessa företag har idag ett börsvärde på 480 miljarder! Det betyder en vinst på hela 347 miljarder för aktieägarna.

Nu är den summan överdriven, i företagen har nyemissioner gjorts, det vill säga mer kapital skjutits till, men som helhet handlar det ändå om klipp på flera hundra miljarder för ägarna. Tittar vi på alla de 20 bolagen får vi ett beräknat börsvärde på 645 miljarder, vilket innebär en vinst för de privata ägarna på 445 miljarder. Sammantaget är det en stor förmögenhets­överföring från det vi ägde gemensamt till det aktieägare äger idag.

Vinsterna betalar köpe­skillingen

Nu är börsen ingen bra mätare på vad företag verkligen är värda. Spekulations­vågor kan överdriva värden, liksom förstöra dem. Därför kan det vara bra att se hur företagens vinster i sig har utvecklats under åren. Vi har tittat på de senaste fem åren för de största bolagen och tagit bort den del av vinsterna som fortfarande tillhör staten. Staten är ju delägare i såväl Telia som Nordea för att ta två exempel och den delen av vinsten måste räknas bort från privat­iseringarna. Vi kallar de andra vinsterna för uteblivet resultat för staten.

4.20 Statens uteblivna vinster (miljoner kr).
Uteblivet resultat200520062007200820092005‑09
Swedish Match1 7772 3352 0562 2613 41711 846
SSAB4 0214 2434 5606 935–87918 880
Eniro9171 0541 304–3186083 565
Telia8 58612 09012 72713 44421 28068 128
Nordea1 8172 5262 5072 1402 31811 308
TietoEnator7591 359–1723335512 830
Stadshypotek8837286195814 2407 051
Summa ovan18 76024 33423 60125 37731 535123 607
Källa: Års­redovisningar för respektive företag 2005–2009.

Lägger man samman vinsterna på bara fem år har staten förlorat 124 miljarder, alltså nästan hela köpe­skillingen för företagen. Även om hälften av en vinst åter­investeras i företaget är det en lyckad affär de nya aktie­ägarna gjort. Aktie­ägandet är inte jämnt spritt i Sverige. En liten del äger mest, de allra flesta äger bara aktier via våra pensions­fonder och ju mindre man tjänar, desto mindre är de egna andelarna i AP-fonderna. Samman­taget innebär det att gemensamma förmögen­heter har flyttats till en liten grupp kapitalstarka ägare i samhället.

Sammanfattning

De nya privata ägarna har tjänat flera hundra miljarder på köpen av de statliga bolagen. Gemensam förmögenhet har blivit flyttad till en liten kapital­stark grupp.