Ekonomihandboken · Avdelning 4 · Den nyliberala politiken
Innehåll

Vad kostar arbetslösheten?

Officiellt finns det ingen som öppet säger att man vill ha arbets­löshet i samhället. Inget parti och ingen ekonom försvarar att människor som vill arbeta inte får jobb. Samtidigt diskuteras mycket sällan vad arbetslös­heten egentligen kostar samhället.

Exakt hur mycket är också svårt att räkna ut. Det finns dock en hel del beräkningar. Redan 1981 publicerade FN en beräkning som visade att arbets­lösheten kostade mellan 70 och 140% av vad det skulle kosta att ge de arbetslösa offentlig anställning (UN, Economic Survey of Europe in 1981). Av de 14 undersökta länderna låg kostnaden under 90% i bara tre länder. I sju länder, däribland Sverige, låg kostnaden på mellan 90 och 100%. Om de fyra länder där kostnaden var större än 100% skrevs i FN-rapporten:

Officiellt finns det ingen som öppet säger att man vill ha arbets­löshet i samhället.

”I Belgien, Frankrike, Holland och Schweiz tjänar den offentliga sektorn – genom ökade inkomst­skatter och sociala avgifter samt genom minskade arbetslöshets­bidrag – mer än vad löne­kostnaden uppgår till, om en tidigare arbetslös får ett jobb. Och följaktligen skulle effekten i dessa länder på budget­underskottet bli mindre om de arbetslösa ges fullt betalda jobb i den offentliga sektorn än om de fortsätter att vara arbetslösa och uppbära ersättningar.”

FN-rapporten angav för Sveriges del en arbetslöshets­kostnad på 90%. Arbetsmarknads­styrelsen gjorde några år senare en beräkning som visar på något högre kostnader (Ams, Meddelanden från utrednings­enheten 1984:13). För en person med a-kasse­ersättning beräknade Ams arbetslöshets­kostnaden till 93% och för en person i arbetsmarknads­utbildning till 137%. Under 90-talet kom det beräkningar som visar att kostnaden i genomsnitt för de arbetslösa överstiger 100%.

Svenska Kommunal­tjänste­manna­förbundet gjorde en beräkning som visar effekten av att under 1994 minska antalet kommunalt anställda med 26 000 personer. Slutsatsen var: ”att det strikt budgetmässiga syftet med att avskeda de 26 000 personerna inte uppfylls, nämligen att spara pengar. Tvärtom förlorar samhället 11,7 miljoner kronor på att göra 26 000 kommunalt anställda arbetslösa.” (SKTF Rapporterar nr 13/93)

Ett år senare skriver Svenska Dagbladet under rubriken: ”Spariver står staten dyrt –15 miljarder notan för kommunala besparingar på 10 miljarder”:

”Staten subventionerar kommunernas besparingar. När kommunerna sparar 10 miljarder på personal­minskningar – 55 000 personer mellan 1992 och 1994 – betalar staten notan. Exakt hur dyrt det blir för staten vet ingen. Troligen minst 15 miljarder under samma period. Det visar beräkningar som Näringsliv gjort med underlag från Kommunförbundet, Arbetsmarknads­styrelsen och arbets­marknads­departementet.” (SvD, 19/10 1994) Arbetslöshets­kostnaderna har alltså beräknats till mellan 90 och 150% av totala löne­kostnaden i olika undersökningar.

För att inte bli beskyllda för att göra optimistiska kalkyler visar vi här ett exempel på hur man kan hamna på en kostnad som motsvarar 90% av full lön för en arbetslös.

4.24 Kostnaden för en arbetslös och en anställd (kronor per år).
ArbetslösAnställd
Lönekostnad400 000
Arbets­löshets­ersättning215 000
Utebliven arbetsgivar­avgift115 000
Utebliven skatt22 000
Utebliven moms10 000
Total kostnad362 000400 000
Källa: Egna beräkningar, www.lotidningen.lo.se, www.ekonomifakta.se, www.iaf.se. Antaganden: Månadslön 24 000, arbetsgivar­avgift 40%, arbetslöshets­ersättning 75%, kommunal­skatt 30% och moms 25%

Säg att vi utgår från en månadslön på 24 000 kronor. Löne­kostnaden blir då 400 000 kronor per år. Den kostnaden för en anställd ska ställas mot kostnaderna för att personen är arbetslös. För det första får vi kostnader för arbetslöshets­ersättning på 215 000 kronor. Sedan har vi utebliven arbetsgivar­avgift samt lägre skatt och moms.

Totalt blir det 362 000 kr, vilket är drygt 90% av kostnaden om den arbetslösa vore anställd.

Detta är en enkel kalkyl som mycket få egentligen ifrågasätter. Ändå glöms den bort när arbets­lösheten diskuteras. I stället diskuteras arbets­lösheten som något som ”bara händer”. En slags olycka som drabbar samhället från ovan.

Men med ovanstående siffror i minnet kan man lika gärna konstatera att arbets­lösheten är något samhället accepterar trots att den relativt enkelt skulle gå att eliminera. Ännu mer avslöjande blir ekvationen om man lägger in andra kostnader för arbets­lösheten i kalkylen. Om vi räknar in de extra sjukvårds­kostnaderna, den kriminalitet och det missbruk arbetslösheten skapar så blir varje arbetslös ett obegripligt slöseri både mänskligt och ekonomiskt.

Sammanfattning

En arbetslös kostar ungefär lika mycket för den offentliga sektorn som om man i stället anställde henne/honom.