Privatiseringarna av statliga bolag har varit en fantastisk succé. För de nya ägarna. Staten har gjort sig av med företag till belopp som i efterhand visat sig vara en dålig affär.
All privatisering handlar om ideologi. Officiellt handlar borgerlig politik om att privatisera för att sänka kostnaderna för medborgarna. Konkurrens ska skapa lägre kostnader för användarna, är tanken.
Att det där inte stämmer visar flera undersökningar av hur avregleringar av marknader som vi tidigare styrde offentligt utvecklats. Monopol från staten har visat sig klara prisfrågan betydligt bättre än privatiseringar.
Samtidigt är det viktigt att erkänna att det ibland stämmer, konkurrens kan sänka priser om det snabbar på utveckling av nya produkter. Men att konkurrera om el eller järnvägar skapar tvärtom ökade kostnader för reklam, byråkrati och finanser. På samma sätt är konkurrens i skolan inget som minskat kostnaderna för oss alla. Ingen kan heller påstå att statligt ägande av stålbolag som SSAB eller gruvföretag som LKAB innebär sämre konkurrens då konkurrensen finns på världsmarknaden.
Socialister har en annan förklaring till borgerliga politikers privatiseringar. Målet är att gynna privat ägande i sig, det vill säga att större del av vinster från företagandet ska hamna i privata händer i stället för gemensamma. Ser man privatiseringarna sen 1980 i det ljuset är de också succéer för de nya privata storägarna.
Staten har sålt ut några företag på en gång, medan andra, som SSAB eller Telia, har sålts bit för bit. Lägger vi ihop alla försäljningarna handlar det omräknat i dagens priser om 200 miljarder i intäkt för de största 20 företagen.
Det kan låta som en ansenlig summa, men om man jämför med de skattesänkningar Anders Borg gjort per år på cirka 100 miljarder, så är utförsäljningarna helt enkelt inte en jätteinkomst utslaget över några år.
4.19 Statens försäljningsintäkter från utförsäljningarna (miljoner kr). | ||||||
1986 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | |
---|---|---|---|---|---|---|
SSAB | 815 | 2 150 | ||||
Nordea | 6 716 | 5 000 | 7 953 | |||
Stadshypotek | 7 560 | |||||
Enator | ||||||
Telia | ||||||
Pharmacia | 9 000 | |||||
Celsius | 1 840 | |||||
OK Petroleum | 1 356 | |||||
Cementa | 75 | |||||
Vin & Sprit | ||||||
OMX | ||||||
Summa | 815 | 1 840 | 12 581 | 6 716 | 5 000 | 15 513 |
Fast pris | 1 528 | 2 273 | 15 211 | 7 919 | 5 869 | 18 112 |
forts. | 1998 | 2000 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 |
SSAB | ||||||
Nordea | 1 840 | |||||
Stadshypotek | ||||||
Enator | 1 240 | |||||
Telia | 61 024 | 4 660 | 4 577 | 9 150 | 3 685 | |
Pharmacia | ||||||
Celsius | 483 | |||||
OK Petroleum | ||||||
Cementa | ||||||
Vin & Sprit | 49 784 | |||||
OMX | 2 115 | |||||
Summa | 1 240 | 61 507 | 6 500 | 4 577 | 9 150 | 55 584 |
Fast pris | 1 450 | 70 889 | 6 965 | 4 839 | 9 465 | 55 584 |
Summa | 200 105 | |||||
Källa: Munkhammar, Johnny, Försäljning av statliga bolag under tre decennier, Rapport Timbro 2007. Ekonomistyrningsverket, Budgetprognos 1993:3, Underliggande saldo och engångseffekter med mera. Tidsserier Statsbudgeten 2008. |
Särskilt inte när man ser att de stora pengarna kommer från Telia och Vin&Sprit, det vill säga två enskilda bolag som innan försäljningen gav stora intäkter i form av vinster. Och det är just vinsten som gjort att någon köpt. Ser vi på de största 7 företagen så är försäljningssumman 133 miljarder. Dessa företag har idag ett börsvärde på 480 miljarder! Det betyder en vinst på hela 347 miljarder för aktieägarna.
Nu är den summan överdriven, i företagen har nyemissioner gjorts, det vill säga mer kapital skjutits till, men som helhet handlar det ändå om klipp på flera hundra miljarder för ägarna. Tittar vi på alla de 20 bolagen får vi ett beräknat börsvärde på 645 miljarder, vilket innebär en vinst för de privata ägarna på 445 miljarder. Sammantaget är det en stor förmögenhetsöverföring från det vi ägde gemensamt till det aktieägare äger idag.
Nu är börsen ingen bra mätare på vad företag verkligen är värda. Spekulationsvågor kan överdriva värden, liksom förstöra dem. Därför kan det vara bra att se hur företagens vinster i sig har utvecklats under åren. Vi har tittat på de senaste fem åren för de största bolagen och tagit bort den del av vinsterna som fortfarande tillhör staten. Staten är ju delägare i såväl Telia som Nordea för att ta två exempel och den delen av vinsten måste räknas bort från privatiseringarna. Vi kallar de andra vinsterna för uteblivet resultat för staten.
4.20 Statens uteblivna vinster (miljoner kr). | ||||||
Uteblivet resultat | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2005‑09 |
---|---|---|---|---|---|---|
Swedish Match | 1 777 | 2 335 | 2 056 | 2 261 | 3 417 | 11 846 |
SSAB | 4 021 | 4 243 | 4 560 | 6 935 | –879 | 18 880 |
Eniro | 917 | 1 054 | 1 304 | –318 | 608 | 3 565 |
Telia | 8 586 | 12 090 | 12 727 | 13 444 | 21 280 | 68 128 |
Nordea | 1 817 | 2 526 | 2 507 | 2 140 | 2 318 | 11 308 |
TietoEnator | 759 | 1 359 | –172 | 333 | 551 | 2 830 |
Stadshypotek | 883 | 728 | 619 | 581 | 4 240 | 7 051 |
Summa ovan | 18 760 | 24 334 | 23 601 | 25 377 | 31 535 | 123 607 |
Källa: Årsredovisningar för respektive företag 2005–2009. |
Lägger man samman vinsterna på bara fem år har staten förlorat 124 miljarder, alltså nästan hela köpeskillingen för företagen. Även om hälften av en vinst återinvesteras i företaget är det en lyckad affär de nya aktieägarna gjort. Aktieägandet är inte jämnt spritt i Sverige. En liten del äger mest, de allra flesta äger bara aktier via våra pensionsfonder och ju mindre man tjänar, desto mindre är de egna andelarna i AP-fonderna. Sammantaget innebär det att gemensamma förmögenheter har flyttats till en liten grupp kapitalstarka ägare i samhället.
De nya privata ägarna har tjänat flera hundra miljarder på köpen av de statliga bolagen. Gemensam förmögenhet har blivit flyttad till en liten kapitalstark grupp.