Vad hände med statsföretagen?

En av systemskiftets minst diskuterade förändringar är den om hur det som var gemensamt blivit alltmer privat. Fortfarande tror nog många att Sverige är ett land där statens företag står för en stor del av sysselsättningen och makten i näringslivet.

Det där är helt enkelt inte sant. Längre. Tvärtom är Sverige ett av de länder som minskat offentligt företagande mest och nu ligger långt under länder som Norge, Finland, Frankrike och Tyskland. När vi ställer samman ett diagram över hur många som jobbade inom statliga företag 1980 och jämför med dagens situation ser man hur brutal förändringen är. I diagrammet ser du ett tjockt rött eller blått streck. Det är för att du lättare ska se vilken regering som gjort vad.

4.15 Antalet anställda i affärsverk och statliga företag.

Källor: Affärsverk 1980–92: SCB, Statistisk årsbok 1987–96. Affärsverk 1993–2007: SCB, Offentlig ekonomi 2009. Affärsverk 2008: Antagit oförändrat. Affärsverk 2009: Minus 3 400, bolagisering av Vägverket, Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande 2008. Affärsverk 2010: Antagit oförändrat. Statliga företag 1980–1993: Holmgren, Gunnar, Från problemföretag till kapitalförvaltning – Sveriges statliga företag 1980–2007, doktorsavhandling, Åbo Akademi, 2009. Statliga företag 1994–2004: SCB, Offentlig ekonomi 2009. Statliga företag 2005–2008: Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande 2006–08. Statliga företag 2009: Oförändrat, rapport för företag med statligt ägande januari–juni 2009. Statliga företag 2010: 2/3 av Apoteksbolaget säljs –7 100, Verksamhetsberättelse för företag med statligt ägande 2008.

Den allra största förändringen sker 1991–94. Räknar man total nedgång 1983–2010 för socialdemokratisk respektive borgerlig regering ser det ut så här:

			per år
4.16 Förändring av antalet anställda i affärsverk och statliga företag.
S83–91	–94 800
S94–06	–108 919	–203 719	–12 732

B91–94	–161 271
B06–10	–14 970	–176 241	–25 177

Även om det var under socialdemokraten Kjell-Olof Feldts finansministerår som de första stora minskningarna av antalet anställda skedde så är det tydligt att borgerligare regeringar har lyckats med sin privatiseringspolitik.

Man har sålt ut och privatiserat snabbare de få åren man haft makten än vad S regeringar gjort under betydligt fler regeringsår.

När regeringen Persson genomfört stora privatiseringar (framför allt när det statliga ägandet i Telia förvandlats till ett minoritetsägande) så har det varit mer uppmärksammat än de många och relativt okända försäljningarna som skedde under perioden då statsministern hette Bildt. Stålföretag, läkemedelsbolag, banker och miljöföretag privatiserades på några få år. Här är en lista med några viktiga exempel:

1980-TALET
4.17 Privatiserade företag. Några exempel.
UV Shipping	SSPA Maritime Consulting AB	SSAB

1990-TALET
SAKAB	OKPetroleum	Enator
SSAB	Pharmacia	PharmaciaUpjohn
Svalöf	SEMKO	SAQ Kontrol
Swedish Real Estate Valuation Corp	Nordbanken	VPC AB
Celsius	Industrikredit AB	Företagskapital
Cementa	SBL Vaccin	Svenska Statens Språkresor AB
AssiDomän	Stadshypotek AB	Lantbrukskredit AB
Svensk Fastighetsvärdering

2000-TALET
Nordbanken	TeliaSonera	Kurortsverksamhet
Celsius AB	SAKAB	SGAB
Telia AB	Nordea Bank	Svenska Lagerhus
Grängesbergs Gruvor	Svenska Miljöstyrningsrådet
Källa: Munkhammar, Johnny, Försäljning av statliga bolag under tre decennier, rapport, Timbro 2007.

4.18 Storleken på offentliga företag i OECD (% av BNP).

Källa: OECD, Product Market Regulation Indicators, Working Paper No. 419. Antalet anställda inom statliga företag och affärsverk har gått från 500 000 personer till drygt 100 000 personer. Sverige har inte längre ett stort offentligt ägande jämfört med andra europeiska länder.

Till saken hör att ett bolag säljs flera gånger, i steg efter steg. Störst förändring har skett av de statliga verken. Dessa gemensamma företag, som inte hade något vinstsyfte utan skulle upprätthålla en viss verksamhet för hela samhället, har idag slagits sönder till många olika bolag vilka också efter någon tid ofta förvandlats till privata bolag.

Det är en steg-för-steg-process som pågått. Först bolagiseras verksamheter. Sen delas bolagen upp. Därefter slås de samman med andra – ofta privata bolag. Slutligen säljs de vidare i nyuppdelade versioner. Det handlar i grunden om att politiken inte ska ha ansvar att styra verksamheter direkt.

Men de behöver inte ens säljas ut för att ansvaret ska försvinna. De senaste vintrarnas kaos inom järnvägen hade för tjugo år sen gått direkt till en huvudman. Det statliga verket Statens Järnvägar. Alla visste vem som i så fall hade felat.

Idag finns det ingen huvudman, i stället har man bolagiserat del efter del och bildat företag och underleverantörer som idag står och skyller på varandra när tågen inte går.

Jämför vi Sverige med andra länder blir den här utvecklingen ännu tydligare. Det är inte så att Sverige är Europas ”socialistiska” land. Tvärtom är vi långt efter andra stater vad gäller gemensamt ägande av företag.

Den utförsäljning som skett de allra senaste åren av regeringen Reinfeldt har inte varit lika dramatisk som tidigare. Orsaken är att det inte funnits lika mycket att sälja.

Sammanfattning

Antalet anställda inom statliga företag och affärsverk har gått från 500 000 personer till drygt 100 000 personer. Sverige har inte längre ett stort offentligt ägande jämfört med andra europeiska länder.

Den nyliberala politiken | Ekonomihandboken

Tillbaka till startsidan

Avdelning 4. Den nyliberala politiken

Föregående kapitel:

Vad kostar privatisering?

Nästa kapitel:

Vem tjänade på privatiseringen?