Hur förklarar nyliberalismen arbetslösheten?

För att förstå nyliberalismens politik är det viktigt att förstå hur man ser på arbets­löshet. Det förklarar varför man accepterar en hög arbetslöshet i årtionden men också varför man lägger sådana – tycker vi – märkliga förslag för att ”minska den”.

I grunden handlar det om huruvida ansvaret för arbets­lösheten är individuellt eller gemensamt. Eller råare uttryckt, huruvida den arbetslöse har sig själv att skylla eller inte.

Den nyliberala grundtesen är enkel: Folk är arbetslösa eftersom de inte vill jobba. Folk lever hellre på bidrag och gör hellre ingenting än arbetar. Det är denna teori som ligger bakom Reinfeldts politik om att sänka arbetslöshets­ersättningarna liksom sjuk­ersättningarna. Alla de förslag som tagits fram har handlat om att det ska vara svårare att vara sjuk och arbetslös, man ska som individ inte kunna leva ett drägligt liv utan motiveras att i stället ständigt söka jobb.

Enligt grundteorin är det inte mängden jobb i sig det här handlar om utan tanken är att jobb­marknaden fungerar bättre ju mer vi söker jobb, även om de är få. När väldigt många söker samma jobb kan lönerna helt enkelt justeras ner så att arbets­givaren har råd att i stället anställa fler.

Enligt teorin ska bidrag och arbetslöshets­ersättning vara så låg att människors vilja att ta de jobb som finns ökar. Det kan tyckas vara en märklig människosyn, själva tror vi att människor drivs av en vilja att skapa och göra något meningsfullt av sina liv. Vi tror människor vill arbeta. Vi tror det i grunden är brist på anställningar som gör att folk hamnar utanför.

Men den nyliberala synen på arbetslösa leder till olika förslag för att minska arbets­lösheten. Till exempel:

  • Minska arbetslöshets­ersättningen.
  • Minska social­bidragen så att man inte ska kunna gå från a-kassa till social­bidrag utan att det svider ordentligt.
  • Inför tvångs­arbeten för arbetslösa med särskilt låga löner eller utan löner över huvud taget. (Man måste ta uppdraget annars förlorar man sin a-kassa. FAS 3 heter det systemet.)
  • Sänk lönerna så företagen har råd att anställa fler. Då måste a-kassan sänkas först. Ju lägre arbetslöshets­ersättningen är, desto större chans att den arbetslöse accepterar en lägre lön för ett arbete.
  • Sänk skatterna så att företagen vill anställa fler. Ju mer pengar företagen har, desto fler vill de anställa.

I grunden beror arbets­lösheten på att marknaden inte har fått vara tillräckligt fri, enligt nyliberalernas sätt att se. Om bara priset, det vill säga lönen, får variera utifrån den efterfrågan som företagen har, så skulle vi inte ha några arbetslösa. Arbetslöshets­ersättning, kollektiv­avtal och trygghets­systemet skapar en ”tröghet” som gör att människor inte säljer sin arbetskraft till det pris som ”egentligen” borde råda utifrån efterfrågan.

Skillnaden mellan den som arbetar och den som inte har arbete måste helt enkelt vara stor, enligt den nyliberala teorin.

Arbetslös­hetens problem ligger i individernas motivation. Skyll inte på samhället, skyll på dig själv, är budskapet.

Sammanfattning

Nyliberalismen förklarar arbets­lösheten med att priset på arbetet – lönen – inte får variera tillräckligt.

Föregående kapitel:

Hur stor är arbetslösheten?

Nästa kapitel:

Kan otrygghet rädda jobben?