Vilken tillväxt?

Hur ska man definiera tillväxt egentligen? Mat åt alla är en parameter. Bättre hälsa och längre liv. Mer energi. Men också mer kunskap och mer tid till annat än arbete för att få ihop till mat och boende.

Vi kan få fler möjligheter att prova annat i livet, växa och uppleva.

Ingen människa vill ha mindre tillväxt mätt som föda, energi eller kunskap. Blir världen bättre om Kina har lika många bilar som USA per capita? Blir jorden trevligare om varje indier gör av med lika mycket kapitalvaror som en svensk? Blir Afrika en bättre kontinent om alla barn kan få nya datorer? Man kan ju vända på diskussionen. Varför skulle de inte ha denna rätt?

Som vi diskuterat tidigare finns det pengar nog på jorden för att snabbt kunna skapa de nödvändiga investeringarna för att lösa klimathotet. På samma sätt finns redan i dag all teknik för att lösa den förstörande produktionen. Om man inte tror det är det naturligt att i stället komma fram till att varje människa måste minska sin konsumtion och sina transporter. Att världen ska bli mindre.

Tillväxt kan vara ett visst antal ton stål eller ett visst antal ton spannmål. Men tillväxt kan likaväl handla om att vi som människor ska få mer tid till annat än att jaga mat och bygga skydd mot kylan. Vi kan få fler möjligheter att prova annat i livet, växa och uppleva.

Vi avslutar denna bok med ett ekosocialistiskt program. Låt oss dock här bara ta några exempel på hur vi tror man kan resonera.

Ren energi åt alla

Att ersätta 80% av energin på jorden är en enorm utmaning. Kol, olja och gas ska bort. Men när det är gjort är också människans största bidrag till klimatförstörelsen borta. Om alla kolkraftverk, oljeborrningsplattformar och oljesandsfält försvinner så förbättras jorden. Olja kommer vi fortfarande använda i produktionen, men att ”bränna upp” den är omöjligt.

Hur ska då den fossila energin ersättas? Tänker man efter är frågan märklig. Resurserna är enorma. Vattenkraft från vågor, floder, osmoskraft (spänning mellan salt och bräckt vatten) och tidvatten är en nästan outnyttjad resurs.

Vindkraft finns så det räcker till all energikonsumtion. Det handlar bara om hur många vindkraftverk man sätter upp. (Sen bör man naturligtvis i första hand prioritera områden som redan är förstörda av människan i stället för att exploatera de få naturskyddsområdena som finns.)

Solenergin är den minst utnyttjade energin vad gäller värme och el. Även här handlar det bara om yta. Det finns cirka 5 miljoner tak i Sverige. Ett fullt utnyttjande av dessa skulle ge el motsvarande 50 TWh. Vill man i stället göra varmt vatten kan man på betydligt mindre yta försörja landets hus med varmt vatten halva året ”nästan gratis”.

Bioenergi är i dag Sveriges största energikälla. Med rätt återplantering innebär det en klimatneutral energi på trettio års sikt.

Värmen i jordytan (10 km ner) motsvarar 50 000 gånger så mycket energi som alla hittade gas- och oljeförråd. Man kan göra både el och värme ur detta gigantiska energilager. Tekniken är klar att använda.

Det är med andra ord inte brist på energi som är vårt problem. Utan brist på investeringar i ren energi.

Som vid all investering är kostnaderna högre vid utvecklingen av en ny teknik än vid massproduktionen. Men om alternativet är energibrist är kostnaden trots allt liten. Varje år investeras hundratals miljarder i fossil energi på jorden. Om dessa investeringar byttes mot exempelvis vindkraft kan energifrågan faktiskt lösas samtidigt som vindkraften blir billigare.

Att påstå att tillväxten på jorden måste upphöra på grund av brist på energi har vi med andra ord svårt att förstå.

Ett rent globalt trafiksystem

Globaliseringen är framför allt en fråga om pengarnas globala frihet att röra sig sekundsnabbt över jordens alla gränser. Men visst finns det en underliggande verklig globalisering också. Handeln ökar. Varor fraktas över jorden i en ständigt ökande takt. Produktionsapparaterna består i dag av industrier som har det mesta av sitt ”lager” och sina komponenter åkande på lastbilar mellan underleverantörer och montage. Samma gäller mat och kläder, ja, alla varor flyttas runt i ett energislösande transportsystem.

Klimatdebatten är full av slående exempel på dessa slösaktiga frakter. Och självklart kommer högre transportkostnad (genom till exempel höga bränsleskatter) tvinga fram en minskning av de onödiga transporterna. (Alla har vi köpt tomater eller biffar som innan de kom till butiken åkt runt i Sverige mellan centrallager och lokallager och butik i olika delar av landet. Mat från Skåne skickas till Mellansverige för att skickas tillbaka och så vidare.)

Men det är lätt att bli förblindad av de slående exemplen. De allra flesta transporterna går inte att avskaffa genom lokal produktion, de allra flesta lokala ekonomier klarar inte att producera datorer, stål, energi, mat och kläder nog för sin befolkning. Handel och frakter behövs.

En del i framtidens tillväxt blir därför att ersätta de fossila transporterna med rena. Tekniken för eltransporter för tåg, bilar och bussar är gammal. Jordbruksmaskiner kan drivas av biogas. Det finns till och med teknik för att behålla dagens motorvägssystem och dess långtradare genom att helt enkelt elektrifiera dem och låta långtradarna gå på trådel 90% av sträckan, medan batteridrift får klara de sista milen utanför de stora huvudlederna. Även motorvägar och tåglinjer kan byggas om till elproducenter där solceller och vindkraft används för att göra energi.

Teknik att minska oljekonsumtionen vid sjöfrakt finns, däremot inget som helt ersätter oljan i dag. På samma sätt finns det ingen verklig ersättning för dagens flygbränsle.

Men i grunden handlar transportsystemet om energi. Anser vi att vi kan skapa tillräckligt med ren energi kan vi också transportera varor och oss själva rent.

Även om vi själva tror att de snabbaste lösningarna i klimatfrågan handlar om utbyggd kollektivtrafik och minskad bilism (vi föreslår fria kollektiva resor i vårt ekosocialistiska program) betyder inte det att ekonomin på grund av det ska minska.

Tvärtom kommer bara omställningen till ren trafik öka tillväxten genom att fler människor får arbete i ljuset av omställningen.

Rena städer med ren mat

Mänskligheten har på hundra år gjort sin mest omfattande folkvandring. År 1900 bodde cirka 150 miljoner människor i stora städer. I dag är mer än halva mänskligheten bosatt i städer.

Vill man vara negativ förklarar man denna enorma förflyttning utifrån arbetslöshet, hunger och fattigdom.

Vill man vara positiv kan man i stället säga att städer ger människor mer frihet vad gäller arbete, utbildning, kommunikationer och kultur. För människor har alltid sökt sig till städer, redan de allra första civilisationerna skapade stora städer på tiotusentals invånare.

Hur man än ser på det är det viktigt att inse att det är mycket svårt att backa halva mänskligheten ut i en gigantisk ”grön våg”. Och det skulle klimatpolitiskt vara vansinne. Städer är mer klimatneutrala än glesbygd av den enkla anledningen att energi, frakter, uppvärmning, distribution är billigare och klimatsnålare ju mindre avstånden är. Det är svårt att klimatsmart bygga kollektivtrafik i landsbygd. På många sätt är en ung vegetarian, utan körkort, boende i en liten lägenhet med fjärrvärme i en storstad betydligt klimatsmartare än den bilpendlande småstadsinvånaren.

Klimatsmart cyklande är också enklare där man ska frakta sig kilometer i stället för flera mil.

Att förmänskliga städerna handlar om att rena vatten, minska avfall, återanvända produkter och återanvända energi.

Men även att utnyttja städers egna tak för energiprodukter och dess golv för matproduktion. I rena städer kan mat odlas, i avgasstinna städer är det omöjligt. Redan i dag odlas i städer – på små arealer, i städerna och runt dem – mat till en tiondel av mänskligheten. (Lester Brown, Plan B 3.0) En storstad som Hanoi producerar hälften av stadens fiskkonsumtion själv.

Det är troligt att städer aldrig kan bli självförsörjande på mat, men ju mer som kan odlas lokalt, desto lägre blir utsläppen. För även rena transporter har en klimatpåverkan. En ellångtradare är ju inte helt ren. Den är bara renare än diesellastbilen.

En renare och klimatsmart matproduktion

Vi människor får ungefär 70 miljoner fler munnar att mätta varje år. Det kräver tillväxt åtminstone fram till den tid då folkmängden stabiliserat sig på jorden gen om ökad välfärd och minskat kvinnoförtryck. I dag går 70% av vårt sötvatten till bevattning. Samtidigt droppbevattnas bara 3% av den bevattnade arealen. En droppbevattningsteknik ökar produktionen, minskar vattenförlusten och kräver i grunden små investeringar.

Vi människor får ungefär 70 miljoner fler munnar att mätta varje år.

I stället för att diskutera matbrist och vattenbrist som en ofrånkomlig konsekvens av människans produktion kan man söka efter lösningar.

Det stora problemet med övergödning, slösaktig köttproduktion, uttorkning och andra problem med matproduktionen handlar ofta om kortsiktig vinstjakt. Enligt Plan B 3.0 skulle det kosta cirka 113 miljarder dollar per år att återställa världens jordar. Det är globalt sett en mycket liten summa.

Men även att återställa förstörda jordar, odla träd, utveckla jordbruk innebär att skapa tillväxt. Det är inte en kostnad att förbättra livsmedelsproduktion, det är att göra oss rikare.

Forskning och utbildning

Man brukar säga att majoriteten av de kunskaper vi människor har är något vi skaffat oss de senaste åren. Det är inte så konstigt som det låter. När mänskligheten bestod av 1 miljard människor var det färre som forskade, hade tid att undersöka, prova och utveckla nya idéer. Det skrivs mer poesi i dag än nånsin, skapas mer ljuvlig musik och berättas fler berättelser av den enkla anledningen att vi är fler. Världen har inte en utan hundratusentals Leonardo da Vinci som försöker tänka nytt jorden runt.

Det här är den kanske viktigaste kraften i det vi vill kalla tillväxt. Människans förmåga att tänka nytt.

Samtidigt är det en förmåga som i dag begränsas av makten över pengarna. Det svåra för en ny tanke, en ny produkt eller ny upptäckt är inte att bli skapad, utan att bli finansierad. I dag prioriteras forskning som kan skapa snabb avkastning på finansmarknaden, vill vi se en klimatvänlig tillväxt tror vi därför att finansieringen bör ske offentligt och resultaten vara fria för alla att utnyttja.

Det är självklart att utbildning och forskning skapar tillväxt. Hela mänsklighetens historia visar det.

Vi menar alltså inte att de förslag till konkreta förändringar som den gröna och tillväxtkritiska rörelsen diskuterar i sig är dåliga. Tvärtom finns i all forskning runt klimathotet och i organiseringen av miljökampen fröerna till de lösningar många söker.

Vår poäng är att om man då lägger sin energi på att begränsa ekonomins växande, minska tillväxten, så försvårar man den kamp och den mänskliga kraft som är lösningen på klimathotet.

Vi ser något fundamentalt fel i tanken på att en sänkning av världens CO2-utsläpp till 350 ppm (som är ett mått som används för en lämplig nivå) måste gå via drastiskt minskad produktion, investering och arbete. Enligt den svenske tillväxtkritikern Richard Warlenius skulle en fortsatt tillväxt på 3% per år innebära att utsläppen från produktion, motsvarande 1 miljon kronor, måste minska från 20 ton i dag till mindre än 0,45 ton.

Det är ett slående räkneexempel, men bara om den framtida tillväxten i sig är klimatskadlig.

Om tillväxten tvärtom består av ren energi, klimatsmart mat och transporter, så är tillväxten snarare en lösning än ett problem.

När borgerliga nationalekonomer diskuterar tillväxt som en fråga om ständig ökning av pengar och BNP och inte diskuterar innehållet i varor och tjänster, så är det en enögd mekanisk syn på ekonomi.

Men lika fel blir att diskutera all tillväxt som automatisk klimatförstörelse, det borgerliga fartblinda tillväxtmantrat vänds då i en lika oanvändbar svartsyn på möjligheterna.