Att mäta utveckling och tillväxt

I vårt nutida samhälle mäts tillväxt i pengar. Det är ett klumpigt mått eftersom pengar ju handlar om förtroende för de som ger ut dem, pengars värde kan variera enormt utan att vår produktion eller konsumtion har ändrats.

Det finns andra mått. Om man läser FN:s utvecklingsorgans årsrapport (UNDP) kan man finna en sammanfattning av andra sätt att mäta ett lands utveckling.

Det finns BNP men det finns också HDI (Human Development Index) där man tar in sådana faktorer som förväntad livslängd och utbildning.

HPI (Human Poverty Index) heter ett index där man mäter fattigdomen utifrån analfabetismens utbredning, livslängden men också andelen av befolkningen som inte har tillgång till friskt vatten och andelen barn under fem år som är undernärda. Ett liknande index finns för rikare länder där även arbetslöshet vägs in.

Slutligen har FN också två måttstockar (GDI och GEM) där man tittar på fördelning mellan könen vad gäller makt, utbildning, inkomster och hälsa. Dessa måttstockar är försök att förstå vilka länder som har en god respektive mindre god utveckling.

Andra organisationer skapar index som mäter miljöpåverkan, förnyelsebar energi och så vidare. Alla dessa index betyder för svenskt vidkommande att vi – jämfört med andra länder – hamnar mycket högre på ”framgångsskalan” än om man mäter BNP.

Det finns ingen motsättning mellan tillväxt, ekologi och demokrati. Däremot ger kombinationen vinstjakt, dålig demokrati och kortsiktig maximal energiutvinning den värsta av världar. Och det är den världen vi trampar runt i.

BNP bör ständigt öka av den enkla anledningen att vi blir fler människor och att vi tillsammans lär oss alltmer. Om BNP inte ökar när vi blir fler betyder det att många människor helt enkelt inte får använda sina kunskaper och resurser i ekonomin. Eller också att vi slutat lära oss saker.

Det är viktigt att förstå att även om vi byter ut BNP som mått mot något annat, även om pengar försvinner så kommer behovet av mer tid, mer resurser, att fortsätta öka. Även när samhället slutat slösa med råvaror och energi, även när de enorma resurser som i dag susar runt i spekulationskaruseller i stället investeras långsiktigt, så kommer problemet fortfarande att vara hur vi människor ska kunna få mer tid att ta hand om varandra. Och det är i slutändan precis vad människans ekonomi borde handla om.

Det yttersta måttet på tillväxten är hur många människor som kan leva ett gott och fritt liv på denna jord. Om det är sex miljarder, åtta miljarder eller tio miljarder vet vi inte. Vi vet bara att det finns något gott i sig i att fler människor får ett bra liv. Ju högre siffra desto bättre. Livet i sig är ju en framgång över tomheten.

Föregående kapitel:

Vilken tillväxt?

Nästa kapitel:

Vad är maktlöshetssjukan?