Vad betyder en klimatfond?

Ett klassiskt reformistiskt sätt att styra ekonomin är att via avgifter skapa offentliga fonder som får ett annat uppdrag än det kortsiktiga kapitalet.

Hela det svenska miljonprogrammet på 60-talet liksom det mesta av våra energisystem och vår infrastruktur är i grunden finansierat genom fonder som byggts upp inom offentlig sektor, framför allt pensionsfonder.

På 90-talet övergavs den idén, offentliga fonder investerar i dag inte i offentliga satsningar, i stället skickas pengarna till finansmarknaden där fonderna placerar och flyttar placeringar utifrån idén om mesta möjliga avkastning på kortast möjliga tid.

Svenska arbetsgivare och högern har historiskt varit emot varje liknande konstruktion som innebär en begräns­ning av vinsten.

Tanken är – liksom för alla nyliberala ekonomer – att finans­kapitalet är bäst på att hitta den lönsammaste placeringen.

Men finans­kapital kan inte hitta den mest klimat­vänliga placeringen av den enkla anledningen att ingen i dag vet när de blir mer lönsamma än till exempel investeringar i olja (placering i olja utgör fortfarande pensions­fondernas största energi­placering på jorden). Kapitalet väntar.

Det är här ett förslag om nya offentliga klimat­fonder kommer in.

Genom att se de gigantiska bruttovinsterna ett rekordår som 2006 (890 miljarder kr) kan man förstå vilka resurser som inte används. Bara 360 miljarder investerades, 530 miljarder ytterligare fanns att utnyttja. (Konjunkturinstitutet, Analysunderlag december 2010)

Om 10% av nettovinsterna avsätts till en klimatfond kan omställningen av energisystem, energisparande och miljövänlig produktion och transport få fart. 2006 skulle det bli cirka 50 miljarder!

Tanken är att företag ur fonden får kapital till investeringarna.

I praktiken betyder det att svenska storföretags vinster styrs över till klimatinvesteringar. Enda sättet att undvika att de inbetalda fondmedlen går till andra företag är ju genom att göra investeringarna själva.

Klimatfonden har samma problem som andra försök att styra ekonomin.

Den kommer inte införas om inte väldigt många människor vill det och därmed pressar företagsägare och finansmarknad att acceptera det.

Svenska arbetsgivare och högern har historiskt varit emot varje liknande konstruktion som innebär en begränsning av vinsten. ATP-fonderna är det tydligaste exemplet. När tillräckligt många medborgare ändå röstat för det har ändå systemen införts. Men till skillnad från pensionsfond skulle en klimatfond kunna vara begränsad i tiden. Ingen fond behövs den dag produktionen ställts om.

Sammanfattning

Klimatfond är ett sätt att styra om investeringar och tvinga fram omställning av produktionen. En klimatfond kräver dock ett stort politiskt stöd för att kunna bli verklighet.

Föregående kapitel:

Den gröna kapitalismen

Nästa kapitel:

Problemet med förhalning av insatserna