Närande och tärande

Innan vi går vidare i resonemangen kring arbetslöshet vill vi först diskutera begreppet ”närande och tärande”. Det var ord som Bo Södersten – professor i nationalekonomi – på fullt allvar använde när han under 90-talet försökte motivera att den offentliga sektorn måste minska.

Den offentliga sektorn var nämligen ”tärande”. Den gjorde av med pengar som den privata sektorn, ”den närande”, drog in.

Detta är ett resonemang som tyvärr inte bara förs av professorer i nationalekonomi. Samma resonemang finns inom stora delar av fackföreningsrörelsen och bland näringslivets företrädare. Det dyker upp lite då och då, senast vi såg det var i samband med diskussioner om krisen i Grekland 2011, där debattörer hävdade att Greklands offentliganställda var ”tärande” på den privata företagsamheten.

Men är vissa ”närande”, andra ”tärande”?

Så har ibland diskussionen inom ett fackförbund som Metall gått inför avtalsförhandlingar. Industriarbetare ”skapar värde” medan offentliganställda ”gör av med” resurserna som industrin skapat.

Hela detta resonemang är vanvettigt. För vad är det vi människor egentligen lever av?

Mat!

Den enda ”närande” yrkesgruppen skulle med ett sånt resonemang vara bönderna. Alla andra yrkesgrupper är ”tärande” på den resurs som bönderna skapar. Allt annat är ju ”onödigt”.

Sanningen är ju att vi människor inte behöver bara en sak. Våra behov är oändliga, vi kan ständigt skapa saker som vi vill ha mer av. Det finns inte en viss mängd musik i världen, inte en viss mängd omsorg, inte en viss mängd transporter. Vi har en enorm förmåga att ständigt skapa nya behov åt oss själva.

En människa som står och tillverkar byggelement är givetvis inte mer närande än den som monterar det, eller den som använder det färdiga huset. Alla behövs för att något ska bli gjort.

En människa som bygger en bil skapar inte mer ”värde” än den som lagar ett benbrott och därmed ger den förste möjlighet att producera bilen. En industriarbetare kan inte fungera om inte någon tar hand om hennes barn, utbildar dem och ger sjukvård när hon behöver.

Det finns helt enkelt inga närande och tärande om vi ser på olika yrkesgrupper. En musiker skapar lika mycket ”värde” som en byggnadsarbetare. En undersköterska är lika ”närande” som en båtbyggare.

Privat eller offentligt?

Teorin om närande och tärande är ren propaganda. Som sådan används den också effektivt när den kombineras med fördomar. Ett exempel är när man försöker göra ”närandet” till en fråga om var man jobbar. Om en sjuksköterska är offentligt anställd är hon enligt fördomen ”tärande”. Flyttas hon över till en privat praktik blir hon ”närande”.

Privata dagis är ”närande” och offentliga ”tärande”.

Alla förstår nog hur skevt det resonemanget är. Men varför finns det då? Begreppet närande och tärande används för att påstå att offentlig verksamhet är mindre effektiv och lönsam än privat. Som vi visat på flera andra ställen i den här boken finns det inga bevis för det.

För oss är saken enkel: Alla människor är närande. Alla människor är också tärande på våra gemensamma resurser.

Det är omöjligt att räkna ut vem som är mer av vad. I livets olika skeden kommer vi alla ibland att behöva mer stöd än vi kan ge.

Men teorin om närande och tärande har ändå väglett den ekonomiska politik som valt privatiseringar som en väg till ökad ”effektivitet”.

I praktiken har detta framför allt varit en omprioritering av vad våra resurser ska gå till. Det handlar nämligen om för vem vi arbetar.

Arbete som vi tidigare skötte gemensamt – offentlig vård och omsorg – har individualiserats, det vill säga var och en har blivit alltmer beroende av hjälp från släktingar och vänner eller plånbokens tjocklek för att köpa privata omsorgstjänster.

Samtidigt har låglönejobb skapats i de flesta länder i form av olika servicetjänster. Det kan vara alltifrån städning och trädgårdshjälp till budjobb.

Närande och tärande är propagandaord. Men även sådana kan styra politiken.

Sammanfattning

Alla människor är både närande och tärande. Begreppet är propagandistiskt och används för att nedvärdera det arbete människor utför inom framför allt den offentliga sektorn.