Den nya eliten
En av de största förändringarna i ekonomin sen nyliberalismens idéer började styra politiken är att vi har fått en extremt rik del av samhället.
Det har alltid funnits rika och fattiga men en viktig del i världsekonomins förändring efter andra världskriget är att skillnaderna i de rika länderna faktiskt minskade, samtidigt som samhällena som helhet blev rikare.
Sen 1980 kan man i stället se en utveckling åt andra hållet. Ekonomin har inte haft samma snabba utveckling medan däremot den rikaste delen fått allt större del av de totala inkomsterna.
I Sverige gör LO återkommande rapporter där de berättar hur många industriarbetarlöner det går på en chef i näringslivet, samtidigt som man tittar på hur många industriarbetarlöner det går på de politiskt förtroendevalda.
Den stora förändringen handlar om hur VD:ar, styrelseordförande, finanschefer med flera helt enkelt mångdubblat sina egna löner i förhållande till de anställda industriarbetarna.
7.18 Maktelitens inkomster antal industriarbetarlöner.
Källa: LO, Makteliten – alltid mer, aldrig nog.
Det sker vissa nedgångar för näringslivseliten under de riktigt stora krisåren, men annars är bilden en extrem lektion i omotiverade löneökningar. Det är ju knappast så att näringslivstoppen 1980 hade ett enklare eller mindre ansvarsfullt jobb än man har 2010. Löneökningarna samlat handlar om ett särintresse som helt enkelt gynnar sig själva privat genom de ansvarsposter de fått. För det är ju inte näringslivstopparnas egna pengar som används till inkomstökningarna. Utan pengar från företagen och i förlängningen pengar från de som arbetar i företagen.
Det här är en politik över hela världen. En liten grupp ansvariga inom det privata näringslivet ger sig själva och sina kollegor stora löneökningar.
Det får självklart också effekter i andra delar av samhället.
En av effekterna kan man se i de demokratisk valda, det vi kallar den folkvalda eliten. Även här är utvecklingen densamma även om det handlar om betydligt mindre procent.
En folkvald hade 1980 en lön motsvarande 3 industriarbetare. Idag motsvarar den 4,4 industriarbetare i snitt. Rimligen borde då en folkvalds arbete jämfört med 1980 vara betydligt mer betungande. Vi har mycket svårt att tro det.
I stället tror vi det snarare handlar om att den folkvalda eliten följer efter den ekonomiska. Argument som ”ska en statsminister verkligen tjäna mindre än en nyutexaminerad finansmäklare” har känts rimliga. Fast bägge löneökningarna snarare är lika orimliga.
7.19 Folkvalda elitens inkomster antal industriarbetarlöner.
Källa: LO, Makteliten – alltid mer, aldrig nog.
Problemet med att en liten elit i samhället seglar iväg från övriga är mångbottnat, hur påverkas till exempel den Europeiska politiska elitens beslut kring ”nödvändiga nedskärningspaket” och regler för budgetar och skatter, av det faktum att man själv aldrig kommer att drabbas negativt av besluten? Hur viktigt blir jämlikhet som politik i ett samhälle där ojämlikheten ökar?
Vill man studera inkomstojämlikhet är dock USA det land där utvecklingen är mest extrem.
Där kan vi tala om en utveckling som handlar om att gå tillbaka till inkomstskillnader hundra år tillbaka.
Det här handlar inte bara om löner. USA kallas av en del kritiska röster för en ”plutokrati”, det vill säga en ekonomi där tillväxten nästan helt konsumeras av en mycket liten del rika. Mycket talar för att det är en relevant beskrivning av ett land där de 1% rikaste äger mer än hälften av alla börsaktier och har en samlad rikedom som motsvarar mer än vad 90% av amerikanerna (räknat från de med lägst inkomst till riktiga höginkomsttagare) har tillsammans.
Men även konsumtion snedvrids i ett sånt samhälle. De 40% som är låginkomsttagare har 12% av landets konsumtion. Medelklassen (det vill säga 50% av inkomsttagarna) har 46% av landets konsumtion medan de 10% med högst inkomster konsumerar 42%. (Siffror från 2007 Federal Reserve, analys av BofA Merrill)
7.20 Topp 0,01% i förhållande till medelinkomsten i USA.
Källa: OECD Economic Outlook: June 2007, No. 81, s 194
De stora inkomstskillnaderna och eliten ökade andel av konsumtion och löner betyder också att ett samhälle blir alltmer av ett lånesamhälle. När tillväxten i ett samhälle till större delen går till den rika delen måste övriga delar låna till sådant som man tidigare sparade till. Enkelt uttryckt förvandlas löntagare till låntagare vilket i sin tur skapar en instabilare ekonomi.
Inkomstskillnader och stora löneökningar för en elit är ingen fråga bara om vad som är rimligt och rättvist.
Det handlar också om hur ekonomin som helhet påverkas.
Sammanfattning
Alltmer av inkomsterna koncentreras till en allt mindre del av samhället. Vi har fått en utveckling där en elit svävar iväg i en annan inkomstnivå än övriga samhället.
Avdelning 7. Arbete, lön och arbetslöshet
- Vad är arbete och arbetslöshet?
- Hur många är icke-sysselsatta?
- Närande och tärande
- Varför blir vi sjuka på jobbet?
- Är sjukförsäkringen ett problem?
- Måste vi jobba åtta timmar om dagen?
- Hur har lönerna höjts i Sverige?
- Har svenska löner följt med andra länders?
- Är vi fortfarande jämlikast?
- Den nya eliten