Vad är pension?

Det finns ett grundläggande missförstånd om pensionen som kan sammanfattas så här: Pension är det du får för att du sparat pengar under ditt arbetsliv.

Pensionen ses alltså som en form av ”uppskjuten lön”, något varje löntagare har rätt till därför att man jobbat under ett visst antal år.

Detta menar vi är grundfalskt.

Pensionen är i själva verket en skatt på de som jobbar idag.

Inget annat.

Missförståndet runt pensionen beror på olika saker. Dels är det nog en tankebild från ett tidigare bondesamhälle. ”Som man sår får man skörda.” Bilden av pensionären som en såningsman som nu njuter frukterna av det han tidigare planterat är lätt för alla att förstå även om den leder fel.

Samtidigt har det inom fackföreningsrörelsen funnits en vilja att tekniskt kunna motivera varför det är löntagarna – det vill säga löntagarnas representanter – som ska bestämma över de fonderade pensionspengarna och inte företagen. Varje år tas en viss avgift från lönen som arbetsgivaren betalar in i pension. Det är ”uppskjuten lön”. Detta ska självklart löntagarna och inte företagen bestämma över. Men vad man glömmer att berätta är att den avgiften bara är en mindre del av pensionen.

Det är egentligen ganska självklart.

Om en människa varje år avsätter 3% i en framtida pension så betyder det ju att hon på trettiotre års arbete bara fått ihop en enda årslön. Bara om pengarna ”växer”, det vill säga om tillväxten i samhället stiger, blir pensionen möjlig.

Vi får ju pension i snitt mellan 15 och 20 år.

Om varje löntagare själv med ”uppskjuten lön” skulle finansiera sin pension skulle den bli mycket liten. I stället är det värdet av allas produktion som gör att hon kan få en pension mer än ett år i framtiden.

Uppskjuten lön är därför ett begrepp som lätt leder fel. Egentligen är ju enligt samma resonemang alla pengar ett företag betalar in till kommunen eller staten ”uppskjuten lön”. Det är pengar som tas ur produktionen och flyttas till andra verksamheter. Och produktionens resultat kommer ju i grunden alltid från de som sköter den.

Fackföreningsrörelsens vilja att bevisa något som egentligen handlar om ren politik – löntagarna ska bestämma – har rejält förvirrat resonemangen runt pensionerna.

Pensionen är en skatt

Att pensionen är en skatt på dagens löntagare och dagens produktion är inte så svårt att förstå. För varifrån skulle annars pengarna komma?

Det finns ju ingen som ”i går” betalade de pensioner som vi får idag. Varje år tar staten in skattepengar från de som jobbar och skickar i sin tur en del av dessa vidare till de som inte jobbar längre.

Det finns ingen undanstoppad pensionskassa, inget kassavalv som betalar ut pensionen idag.

Det är lika självklart som att ingen i går betalade det restaurangbesök man ska göra om tio år.

Att påstå att det var det arbete en löntagare gjorde på 40- eller 50-talet som är motivet för en pension är lika fel som att påstå att dagens pension betalas av det slit 1700-talets människor gjorde.

Rent filosofiskt kan vi naturligtvis påstå att det var våra förfäder som skapade den värld vi idag lever i. Men det säger mycket lite om den ekonomiska verkligheten i dag. Vill vi att våra föräldrar ska ha en pension idag finns det bara ett sätt att betala den: genom att de som arbetar idag betalar till de som inte längre arbetar.

Det här är en oerhört viktig skillnad i resonemang.

Den dyker mycket sällan upp i diskussionen utom när dagens politiker och ekonomer vill motivera förändringar och nedskärningar. De kan då i ett anfall av ärlighet säga att ”i framtiden ska två arbetande betala pensionen till tre gamla – det går inte, vi måste nu … (skära ner, minska statens kostnader, öka arbetstiden, öka lönsamheten och så vidare och så vidare).

När alla fick rätt till en tryggad ålderdom uppstod risken för inflation och ’över­konsumtion’.

Men normalt sett diskuteras pensionen som något vi i stället ska spara oss till. Vill du ha en framtida pension är det enligt det resonemanget vad du gör idag som avgör. Inte vad som händer politiskt i samhället om trettio år.

Vi ska ”samla i ladorna” de goda arbetslivsåren för att ”ta ur ladorna” de magra åren.

Hela förekomsten av fonder, pensionsförsäkringar, det gamla ATP-systemet och det nya premiepensionssystemet handlar egentligen om att försöka motivera löntagarna att inte använda sina pengar idag, utan ”avstå” och i stället spara.

Detta system med fonder – oberoende av om det är offentliga fonder som i Sverige eller bankernas privata fonder som i USA eller företagens personalfonder – skapades ur en rädsla för att tillgången på kapital skulle minska alltför mycket när människor politiskt lyckades genomdriva kravet på olika typer av folkpension. Fram till dess hade en stor del av kapitalet samlats genom privat sparande. När alla fick rätt till en tryggad ålderdom uppstod risken för inflation och ”överkonsumtion”. Åtminstone i teorin.

Politiskt infördes olika fondsystem som gjorde att alla kollektivt avsatte en del av sina inkomster till pensionsfonder. Fonder som i sin tur gav banker, företag eller den offentliga sektorn kapital och möjlighet att investera.

Vi säger inte att detta var ett dumt beslut.

Vi tror att vi alla mår bra av att det hela tiden skapas ett överskott som samhället kan investera på olika sätt för att utvecklas än mer. Vi tycker det är viktigt att vi öppet kan diskutera hur dessa pengar ska användas.

Det är lätt att tro att det viktiga när det gäller löntagarnas pension är vad de gjorde för trettio år sen. Det stämmer inte.

Det problem­atiska ligger på en annan nivå.

Om människor tror att man kan spara sin pension, om man tror att den betalas av det arbete man gjorde i går och inte av det arbete som görs idag, så är det lätt hänt att man också tror att man kan spela ihop sin pension. Spekulera fram den.

Det är lätt att tro att det viktiga vad gäller löntagarnas pension är vad de gjorde för trettio år sen. Det stämmer inte. Det viktiga för pensionen är vad vi gör idag. Tillsammans.

Den egentliga pensionsdebatten handlar om hur vi ska fördela våra resurser idag. Valet står inte mellan om vi ska ”slösa idag” genom att ge bra pensioner till dagens äldre, eller om vi ska ”spara” för att ha senare. Valet står mellan hur vi bäst använder de resurser – de pengar – vi har idag för att öka tillväxten i morgon.

Pensionsdebatten handlar därför om politiska val och inte om individuella val av fonder i premiepensionssystemet.