Exempel 2. Att bota kommunens maktlöshetssjuka

Varje kommun har en egen ekonomi som går att granska och diskutera separat. En egen ”BNP” och en egen offentlig sektor.

Det första man som undrande medborgare kan få höra från ansvariga politiker är att kommunen inte har råd att sysselsätta arbetslösa eller satsa mer på utbildning eller investeringar. Pengarna räcker inte och dessutom har man ju de senaste året satsat många nya miljoner på ny omsorg, ny utbildning, fler jobb.

Å ena sidan finns inga pengar, å andra sidan har man redan satsat.

Ett sätt att skaffa sig argument i den förvirrade debatten är genom att titta på kommunens BNP och jämföra med kommunens satsningar på olika verksamheter.

Om vi tittar på en svensk kommun som Uppsala, ser det ut såhär. Vi har tagit kommunens satsningar och slagit ut dem per invånare.

Samtidigt har vi indexerat med BNP för kommunen, i kurvan syns alltså om man satsat mer eller mindre utifrån de resurser som skapats under åren. En helt rak linje skulle betyda att kommunen satsade lika mycket ”efter bärkraft” i början som i slutet. Men riktigt så ser det inte ut i Uppsala. (Som jämförelse finns ett snitt av Sveriges 10 största kommuner).

18.6 Insatser för individ och familjeomsorg i Uppsala.

Här minskar Uppsala insatserna snabbare än de andra som kom ner till lika låga siffror först 2007.

18.7 Särskilt riktade insatser i Uppsala.

En sjunkande andel särskilt riktade insatser rimmar inte så bra med de krisproblem vi har haft.

18.8 Insatser för utbildning i Uppsala.

Uppsala satsar mer på utbildning av sina medborgare men det är en fallande kurva.

Uppenbarligen pågår det en minskning av de kommunala offentliga satsningarna. Trots att kommunen som helhet blivit rikare har den offentliga delen fått krympa. Politiken har pågått under både socialdemokratiska och borgerliga perioder.

Istället för att fastna vid kommunalråds påståenden att man ”satsat” si och så många miljoner på en verksamhet har vi nu fått ett instrument för att diskutera det som verkligen pågår.

Allt mindre går till de verksamheter som borde få växa, trots att kommunen faktiskt fått mer resurser.

Ovanstående diagram är bara exempel på vad man kan undersöka. Vår poäng är att det är svårt att föreslå en annan politik om man inte kan visa vad som skett över åren.