Det speciella med 
pengar – Marx version

Marx sammanfattade elegant mänsklighetens hela ekonomiska historia på tre rader:

  1. vara A byts mot vara B
  2. vara A byts mot pengar som byts mot vara B
  3. pengar byts mot vara som byts mot mer pengar

Övergången från fas 1 till fas 2 var en fantastisk utveckling. Det gjorde utbytet enklare och det bidrog till att sprida varorna. Men samtidigt skapade fas 2 något nytt. Pengar kunde dras ur cirkulationen och samlas på hög. Under århundradena efter 1200-talet skapades enorma förmögenheter i Europa. De skapades inte genom sparsamhet, utan genom plundring och våld.

Efter flera hundra år hade vi fått en grupp i samhället med enorma tillgångar som hela tiden försökte föröka dem genom att använda pengar för att köpa och tillverka varor och sedan sälja dem för pengar. Detta är fas 3, det kapitalistiska utbytet.

Startpunkten för utbytet är inte längre som i fas 2 eget arbete och en egen vara – smedens arbete med att göra en plog, den lokala handlarens arbete med att tillhandahålla varor eller bondens arbete med att odla säd. Nu är startpunkten mängder med pengar.

Syftet är inte heller längre som i fas 2 att med frukterna av eget arbete genom pengar byta till sig frukterna av andras arbete. I fas 3 är hela syftet att få pengarna att växa. Vilka varor som används för detta syfte är underordnat.

Fas 2 är utmärkande för hur pengar brukas i en marknadsekonomi, medan fas 3 är utmärkande för hur pengar blir till en makt som missbrukas under kapitalismen (mer om detta i avdelning 15).

Det finns en sak till med pengar. Vi kan ställa upp Marx schema så här.

  1. v – v’ Vara byts mot vara
  2. v – p – v’ Vara byts mot pengar som byts mot vara
  3. p – v – p’ Pengar byts mot vara som byts mot mer pengar

Säg nu att detta är ett sånt där idiottest (IQ-test) som åtminstone de flesta pojkar mötte förr i världen när de skulle mönstra.

Frågan är: Vad skulle fjärde raden bli?

Det borde se ut så här för att vi ska få symmetri:

  1. p – p’ Pengar byts mot mer pengar

Och det är ju den kapitalistiska drömmen sedan början på 1980-talet. Varför bry sig om det omständliga i att använda pengar för att köpa varor och producera varor som sen kan säljas med en vinst? Det går ju lika bra att byta pengar mot mera pengar! En otrolig rationalisering, sett ur kapitalägarnas synvinkel. Pengarna är inte längre ett bytesmedel eller investeringsmedel. De kan växa alldeles av sig själva.

Varför bry sig om det omständliga i att använda pengar för att köpa varor och producera varor som sen kan säljas med en vinst?

Det är den här tanken som ligger bakom det som ibland diskuterats som den ”nya ekonomin”. Människor blir inte rikare genom gemensamt arbete utan genom ”börs­investeringar”.

Den här absurda synen på ekonomi som något som svävar ovanför människornas värld och växer av sig självt kanske bara är en logisk fortsättning på det som är kapitalismens stora ångest.

Vad ska vi med människor till om målet med ekonomin bara är mesta möjliga vinst?

Tron på att man kan göra pengar av pengar är den kapitalistiska drömmen förverkligad. Man tjänar pengar på ingenting – 10, 20 eller 30% per år – utan att behöva bry sig om tillväxten av varor och tjänster, som i bästa fall harvar på med en tillväxt på några procent.

På något sätt är det fjärde steget – den idiotiska fortsättningen på Marx sammanfattning av vår historia – kanske ändå en beskrivning av den tid vi lever i nu.

En kapitalism som förlorat fotfästet i verkligheten.

Sammanfattning

Marx beskrev skillnaden mellan pengar som används för att byta varor och pengar som lagras och används för att i sin tur skapa mera pengar. Det senare skapar en ny makt under kapitalismen – kapitalägaren – som styrs av andra behov än det övriga samhället.

Föregående kapitel:

Det speciella med pengar – Keynes version

Nästa kapitel:

Vad är en riksbank?