Ekonomihandboken · Avdelning 3 · Rika och fattiga i Sverige
Innehåll

Finns det fattiga barn i Sverige?

Frågan kan tyckas märklig. Men när Rädda Barnen vintern 2011 presenterade siffror om en ökad barn­fattigdom i Sverige så ville ansvariga ministrar inte diskutera påståendet. Stats­ministern förklarade att begreppet ”relativ fattigdom” inte var korrekt. I stället ville han diskutera barn­fattigdom som en fråga om svält och utarmning. Och en sådan är ju inte utbredd i Sverige.

Det är sant att vi genom de utjämnande bidrags­systemen i Sverige inte har svältande barn som ett ekonomiskt problem. Alla har rätt till försörjningsstöd i Sverige.

Men fattigdom handlar för oss om något mycket mer än svält.

I över 16% av hushållen är barnen fattiga. I antal barn betyder det en ökning från cirka 180 000 år 1991 till över 350 000 år 2008.

Det handlar om att man är låst i en social situation där brist på pengar gör att livet blir så ofritt att man har svårt att leva ”som andra barn”. Ett fattigt barn har inte råd att åka på skolresan, men heller inte råd att åka på semester eller syssla med idrott eller musik. Man har ofta sämre mat, sämre kläder och sämre studie­möjligheter. Ja, alla möjligheter blir lite mindre, allt blir… fattigare.

Att inte se det som ett politiskt problem tycker vi är lite märkligt. Speciellt som problemet växer. I Sverige kan man se barns ekonomiska förut­sättningar genom att jämföra med median­inkomsten i samhället. Alltså den inkomst som ligger mitt i samhället. 2008 var det 190 000 kronor i disponibel inkomst, alltså de pengar hushållet hade att röra sig med efter skatt och bidrag.

Om en familj har mindre än 60% av den median­inkomsten kallas det för fattigdom. Andelen barn som lever i de förhållandena har onekligen växt.

I över 16% av hus hållen är barnen fattiga. I antal barn betyder det en ökning från cirka 180 000 år 1991 till över 350 000 år 2008. Nästan en fördubbling!

3.14 Andel personer 0–19 år, i hushåll med låg inkomst (<60% av medianvärdet).

Källa: SCB, HE21SM1001, tabell 27, Databas, Folkmängden i riket efter civilstånd, ålder och kön. År 1968–2010.

3.15 Andel personer 0–19 år, i hushåll med hög inkomst (>200% av medianvärdet).

Källa: SCB, HE21SM1001, tabell 27, Databas, Folkmängden i riket efter civil­stånd, ålder och kön. År 1968–2010.

I våra tre stor­städer är problemet ännu större. Där är andelen fattiga barn över 25% av hushållen. Vart fjärde hem med andra ord. Om det inte är ett politiskt problem har vi svårt att förstå vad som i så fall krävs för att politiken ska reagera. Kanske svårigheten att se problemet handlar om vilken grupp människor man själv träffar och umgås med.

För visst finns det även många rika barn som har det väldigt bra i Sverige. Och även den andelen ökar. Det här är barn i familjer som har mer än dubbelt så mycket i inkomst jämfört med median­inkomsten. Det är inte de rika barnens fel att det finns fattiga barn. Men det är de rika barnens föräldrars ovilja att se problemet (våra ministrar och riks­politiker tillhör de rika hushållen i Sverige) som gör att barn­fattigdomen faktiskt ökar.

Sammanfattning

Barnfattigdomen ökar i Sverige. I en fjärdedel av storstädernas hushåll lever det fattiga barn.