Ekonomihandboken · Avdelning 10 · Pengar och valutor
Innehåll

Vad är en valutaunion?

När vi i Sverige säger att något ”inte är värt ett vitten” så verkar ju det obegripligt tills man vet att vi på medeltiden även använde Hanseförbundets mynt ”witten”. På samma sätt bytte vi i Sverige dukater, taler och riksdaler med varandra. I Skåne kunde man långt in på 1800-talet lika gärna handla med danska som med svenska pengar.

Valutor har skapats, kommit och försvunnit. Så även valutaunioner. Fram till första världskriget hade Sverige del i en nordisk myntunion. Frankrike, Italien, Schweiz, ja, även periodvis Grekland och Finland, var med i en latinsk myntunion.

Så kom kriget. Så depressionen. Så kriget igen. Och därefter hade världen ganska stabila valutor genom Bretton Woods-systemet som också var en slags valutaunion där alla länders valutor knöts till dollarn. Under lång tid låg de olika valutorna fast mot varandra. För den svenska kronan och dollarn har det sett ut så här:

Det gick bra fram till Vietnamkriget på 1960-talet. USA agerade som om man var västvärldens riksbank och betalade för kriget genom att låta Federal Reserve ge ut fler dollar. Så länge andra länder accepterade detta fortsatte dollarn att behålla sitt värde. Men i längden höll det inte. Det blev tydligt när mängden av utestående dollar blev alltför stor i förhållande till landets ”guldreserv”.

USA garanterade nämligen under Bretton Woods-systemet att en dollar kunde växlas in mot en bestämd mängd guld. Men nu hade man inte tillräckligt med guld. USA tvingades erkänna att man inte kunde växla in alla dollar som tryckts i den utlovade mängden guld. Systemet med fasta växelkurser bröt samman 1971.

Lösningen blev att såväl svenska som andra valutor förändrades och på 70-talet började det kaos råda som finns än i dag. Värdet av en krona eller franc eller ett pund varierade från år till år, ja, från dag till dag, och pengar blev ett alltmer problematiskt betalningsmedel.

En valutaunion är helt enkelt ett försök att få valutorna mellan länder att röra sig så lite som möjligt. Eller att – som i fallet EMU – avskaffa de olika valutorna helt. I folk­omröstningen 2003 valde svenska folket att säga nej till deltagande i EMU. Sen dess har mycket lite hänt med den svenska valutan jämfört med euron eller dollarn. Trots att Sveriges tillväxt och ekonomi varit starkare än de områdena har kronan fortsatt att vara lågt värderad. Kronan rör sig mycket, men följer på sikt framför allt dollarns utveckling vilket beror på att svenska storföretag (som är de som köper och säljer svenska kronor till stor del) är beroende av dollarns utveckling.

10.2 Dollar per 100 kronor sedan 1950.

Källa: The EU Economy, 1999 Review, European Commission, SCB, Allmän månadsstatistik 1970–2001, www.scb.se, www.riksbank.se.

10.3 Dollar per euro sedan introduktionen (2002).

Källa: www.riksbanken.se, juni 2011.

Det har sen finanskrisen diskuterats som om euron var den stora krisvalutan i världen men det är ett tveksamt påstående. Euron steg kraftigt mot dollarn i många år och pendlar i dag fortfarande runt ett högre värde än vid införandet av valutan.

Samtidigt diskuteras det mycket om en eurokris 2011 som handlar om EU:s svårigheter att stödja länder som Grekland, Irland och Portugal.

Vår analys är att det mer handlar om en misslyckad politik av flerårig spekulationsekonomi, med sänkta skatter och nedskärningar i ländernas offentliga budgetar som slutresultat.

Det är inte en valuta i sig som skapar en viss politik, det är regeringarnas och de ekonomiska institutionernas beslut.

Ingen kan i dag säga om icke-medlemskap i EMU ur strikt ekonomisk synpunkt var bra eller dåligt. Det var ett demokratiskt beslut, där politiska åsikter öppet fick styra ett ekonomiskt beslut. Vi skulle vilja se flera sådana demokratiska beslut om viktiga ekonomiska frågor.

Sammanfattning

Sverige har – liksom andra länder – varit med i flera olika valutaunionssystem. Det handlar om politiska val.