Vad är en riksbank?

Riksbanken är – väldigt enkelt uttryckt – den bank i varje land som bestämmer priset på pengar. Alltså räntan.

Men inte den ränta vi som vanliga medborgare får betala, utan den ränta bankerna får betala när de lånar pengar av riksbanken.

Om den räntan är hög kan det bero på att vi har för hög inflation, det vill säga pengarna blir mindre värda. Riksbankens uppgift är att försöka hindra att inflationen växer för mycket.

Det här är lite absurt. Riksbanken är den institution som aktivast höjer inflationen när man höjer räntan. Men orsaken till att man gör det är för att ”på sikt” få ner inflationen inom andra områden av ekonomin. Tanken är att ”bromsa” ekonomin med högre ränta och därmed minska prisökningar. I en bromsad ekonomi minskar ju konsumtion och produktion och det blir svårare för företag att höja priserna.

Förr i världen var det åtminstone i teorin lättare att förstå. Riksbanken såg till att det trycktes pengar som sen distribuerades till banker som i sin tur lånade ut dem till företag och köpmän som i sin tur satte in sina pengar på bankerna och… så fortsatte det att snurra.

Riksbankens uppgift är med andra ord att se till att ’priset på pengar är rimligt’.

Ju mer ekonomin i samhället växte, ju mer varor och tjänster människor skapade, desto mer pengar behövdes det för att bytena av dessa varor och tjänster skulle gå smidigt. De som hade värden kunde omvandla dem till pengar och låna ut dem till andra som behövde pengar för att starta nya verksamheter.

Långivarna tar ränta för att låna ut pengar. Man kan se det som ett sorts pris på pengar.

Riksbankens uppgift är med andra ord att se till att ”priset på pengar är rimligt”.

Om staten tryckte ”för mycket pengar”, då kunde förtroendet för pengarnas värde bli ett problem. Då sjönk räntan. Om man tryckte färre sedlar så ökade efterfrågan på sedlar och därmed räntan.

Räntan styrdes – förenklat uttryckt – genom att trycka eller inte trycka pengar.

Men i dag är det en mycket liten del av ekonomin som faktiskt finns i form av sedlar och mynt. De allra flesta förmögenheterna är bara ettor och nollor registrerade i datorer. De stora förmögenheterna är över huvud taget inte pengar utan bara digitala flöden.

Riksbankens uppgift i dag blir då att försöka övertyga resten av landet om att det man gör när man höjer räntan är bäst för alla, inflation kommer att minska, på sikt ska hög räntekostnad betala sig genom lägre prisökningar.

Men det viktiga är att det här inte handlar om att trycka fler eller färre pengar. Det handlar om att övertyga ”marknaden”.

Ingen vet riktigt om det här fungerar. Det är mycket svårt att kritisera världens riksbanker eftersom det är omöjligt att mäta om det man gjort är rätt eller fel några år senare. Ett beslut i en riksbank har nämligen effekt först om två år. Men mycket annat kan ju ha hänt på två år som förklarar varför inflationen gått upp eller ner. En kraftig räntehöjning från riksbanken kan ju innebära kraftiga prisökningar också eftersom företag vill skydda vinster och löntagare kompensera sig för ökade ränte kostnader.

Det som avgör bankens agerande är helt enkelt vilken politisk syn på ekonomi som bankens ledamöter har.

Men även om ingen vet om det fungerar har politiken gett vår riksbank, liksom Europeiska Centralbanken och Federal Reserve i USA, denna uppgift. Riksbankerna fungerar som ett slags kritiker av ekonomins utveckling. Men det är kritiker med en väldig makt.

Säg att den svenska riksdagen tycker att skatten på mat bör sänkas rejält för att stödja barnfamiljerna, öka konsumtionen och få hjulen att snurra mer.

Detta politiska beslut – som kanske rent av fått stöd i en valkampanj – kan riksbanken nu kritisera och motarbeta genom att höja räntan. Riksbanken kan också acceptera det politiska beslutet.

Det som avgör bankens agerande är helt enkelt vilken politisk syn på ekonomi som bankens ledamöter har. Om de anser att sysselsättning är det viktigaste i samhällsekonomin, viktigare än andra faktorer som inflation eller vinster, ja, då höjer man inte räntan. Om man i stället tror att hög sysselsättning och hög konsumtion är något dåligt, eftersom det minskar vinsterna och kapitalets avkastning, ja, då höjer man räntan.

I praktiken har därför vår riksbank förvandlats till en politisk aktör precis som fackföreningsrörelsen, regeringen och arbetsgivarna. Det korta svaret på frågan vad en riksbank egentligen är blir därför detta:

En grupp experter med makt att ”korrigera” demokratiskt valda politiker.

Det här är ingen slump och inget misstag. Det är en medveten politik som ledande borgerliga ekonomer och politiker har som idé. Riksbanken ska vara oberoende så att regeringen inte använder räntepolitiken för att genomföra saker som påverkar ekonomin i ”fel riktning”. För oss är det inte en teknisk fråga utan en odemokratisk idé. Vi tror att ekonomi ska diskuteras och styras utifrån de politiska idéerna, inte styras politiskt genom påstådda ”expertåsikter”.

Riksbankernas politiska roll blev kanske tydligast efter finanskrisen 2008. För att rädda bankerna infördes nollränta på lån till dem. Samtidigt ökade gapet mellan den ränta banken lånade för och den ränta företag och privatpersoner fick betala till banken. Man kan diskutera om det var en bra eller dålig politik, vår poäng är att det viktiga är att inse att det ÄR politik och därför något som bör beslutas och diskuteras inom demokratin. Inte som något som sker utanför den.