Ekonomihandboken · Avdelning 16 · Lite om Marx och Keynes
Innehåll

Vad är grön ekonomi?

Liksom effekterna av den ekonomiska politiken måste granskas utifrån könsfrågan måste självklart investeringar, konsumtion och produktion granskas utifrån dess effekter på vår gemensamma miljö.

Länge har det därför funnits miljöekonomer som analyserat kostnader och effekter av olika ekonomiska aktiviteter utifrån miljöperspektiv. Deras makt över besluten har dock varit väldigt liten.

Men ju närmare klimathotets effekter vi kommer, desto viktigare blir de analyserna för varje investering och varje produkt. Utan miljökunskap hos beslutsfattare och ekonomer uppstår maktlöshet när man möter den kortsiktiga enögda vinstjaktens förstörelse.

Den här delen av ”grön ekonomi” tror vi av rena överlevnadsskäl kommer att växa i samhället. Utan sådana analyser kan inte ekonomin växa eftersom skadorna och kostnaderna till slut blir så stora att utvecklingen bromsas. Om förstörelsen vid matproduktion är sån att den förstör kommande års skörd måste den förändras av överlevnadsskäl. Det är bara om man tror att jorden är oändlig som en förstörande produktion kan få fortgå. Men vi vet ju att vi bara har en begränsad planet att tillgå.

Men grön ekonomi handlar också om reaktioner på globaliseringen och kapitalismens penningsystem. Det finns en uppsplittrad men ändå ihärdig kritik av olika delar av dagens ekonomi som ”gröna ekonomer” (det finns inget bra erkänt begrepp) återkommer till.

Det ena är finanssystemet med dess ränteekonomi. En stor kritisk grupp utgörs av ekonomer som fortsätter fr a Margit Kennedys kritik av en ekonomi baserad på ränta och föreslår ett annat penningsystem. Genom att ta bort räntan ska spekulation stoppas och investeringar gå till verklig nytta. Borttagen ränta innebär att bankernas skapande av pengar försvinner, alla pengar får ett stabilt värde och banker lånar bara ut de pengar som andra lånat in. Stater och kommuners investeringar ska kunna ske utan räntebörda, en ränteskuld som innebär att vi i dag konsumerar till exempel sjukvård våra barn får betala genom ränta på ränta framöver.

Andra diskuterar lokal bytesekonomi med ”gröna pengar” där tjänster kan bytas mellan människor utan att blanda in stat eller banker. Lokala pengar handlar om att undvika inflation genom att medvetet inte göra de gröna pengarna växlingsbara mot andra pengar.

En tredje kritik riktar sig mot keynesianismens betoning av konsumtion och ökad efterfrågan. Man vill minska konsumtionen av varor och tjänster, minska tillväxt och transporter och i stället öka andelen lokal produktion. Samtidigt vill man att minskad arbetstid ska göra att människor frivilligt kan göra saker som vi i dag betalar för.

Bland ekonomer nära de olika gröna partierna i Europa finns också en stark kritik av staten som handlar om att statligt ägande av banker till exempel är en onödig hämmande byråkrati där lokala privatägda sparbanker i stället är att föredra. Samma riktning anser att de statliga finanserna alltid ska balanseras, statsskulder och offentliga investeringar ska inte lånefinansieras utan betalas genom överskott i budgetar.

En annan inriktning diskuterar individuella kvoter som man ska kunna köpa och sälja som en nödvändig lösning för att tvinga fram minskad konsumtion och energislöseri. Utsläppsrätter för företag (som EU infört) är en annan variant av samma system.

Det finns ingen gemensam grön ekonomisk teori, det finns många intressanta analyser och påpekanden men vi kan inte se en gemensam förklaring av finanssystemets problem mellan exempelvis individuella kvotförespråkare och idéer om räntefri ekonomi. Inte heller finns någon gemensam teori om det privata ägandet och kapitalets makt över produktionsmedlen bland gröna ekonomer.

För oss blir mycket av kritiken därför en typ av modellbygge vi inte tror på. En räntefri ekonomi kan inte skapas utan att det privata ägandet av finanskapitalet krossas. En lokal valuta förutsätter en vanlig ekonomi vid sidan om för att lokalsamhället ska kunna överleva. Lokal ekonomi har också svårare att lösa de stora frågorna för att möta klimathotet. Behovet av gemensamma gigantiska globala investeringar och utjämning mellan stater.

Tillväxtkritikerna menar vi missar att diskutera det de egentligen vill diskutera – tillväxtens innehåll. Vad gäller de gröna partiernas motstånd mot gemensamt ägande och offentliga investeringar ser vi det som en ekonomisk analys som mycket lite skiljer sig från den vanliga borgerliga nationalekonomin.

Grön ekonomi kommer nog bli en allt större gren i ekonomidebatten framöver. Klimathotet gör att många stenar måste vändas på och nya lösningar hittas. Men själva tror vi mer på att det är genom att använda den offentliga sektorn på ett nytt sätt (bland annat som storinvesterare i grön teknik), ta bort pensionskapitalet från spekulationskarusellen, demokratiskt ägande och ökad omfördelning i samhället som en stark rörelse för att möta klimathotet kan födas.

Arbetarrörelsen lyckades efter andra världskriget pressa tillbaka kapitalägares kortsiktighet jorden runt i trettio år. Vi tror en grön räddningsaktion kan byggas på samma grundstenar.

Sammanfattning

Grön ekonomi finns inte som ett samlat begrepp. Att ställa om ekonomin utifrån miljöanalyser och resurssparande är nödvändigt. Men frågan är om det behövs nya ekonomiska modeller för det.