Vad är feministisk ekonomi?

Såväl marxismen som keynesianismen, liksom självklart den klassiska nationalekonomin, är ekonomiska teorier skapade i patriarkala samhällen, där frågan om kön och könsförtryck aldrig egentligen ställdes.

Att det i dag finns en omfattande feministisk kritik av såväl nationalekonomi som marxism är därför självklart.

Om människan ska bli fri – om individen ska befrias genom vår gemensamma politiska kamp – gäller att ingen befrielse kan bli av om den inte omfattar bägge könen.

Ekonomi är aldrig neutralt.

I den här boken har vi i flera samman­hang försökt peka på att den borgerliga national­ekonomins blindhet för hur olika ekonomiska förslag fungerar i olika inkomst­lägen också är en köns­fråga. Kvinnor miss­gynnas i det kapital­istiska samhället vad gäller så grund­läggande saker som inkomst, ägande och tid.

Kvinnors arbete nedvärderas jämfört med mäns, kvinnors obetalda arbete i omsorg och hem är större än mäns och kvinnors fritid är därmed också mindre.

Väldigt enkelt uttryckt kan man kanske säga att en feministisk ekonomi handlar om att undersöka de sociala konsekvenserna av ekonomiska förslag och teorier, att inte acceptera ekonomiska ”nödvändiga åtgärder” utan att diskutera hur de fungerar vad gäller jämlikhet mellan könen.

Att exempelvis säga att ”hushållen fått det bättre” handlar inte bara om att dölja en skillnad mellan fattiga och rika hushåll (där de förra kanske fått det sämre och de senare det mycket bättre), det handlar också om att gömma vilket kön i hushållen som gynnats. Något som till exempel påverkar pensioner och sjukförsäkringar och arbetslöshets­ersättningar. Ekonomi är aldrig neutralt.

På samma sätt har marxismen länge burit med sig en avart vi kan kalla ”klasskampen går före könskampen”. Förenklat uttryckt: först ska de arbetande befrias från förtrycket, SEN ska jämställdhet skapas mellan könen. Det förra förtrycket ansågs mer ”grundläggande” i samhället.

Problemet med den tanken är att det aldrig blir någon befrielse eller lyckad kamp om halva mänskligheten står utanför. Det går inte att diskutera förtryck och ekonomiska orättvisor i någon slags tågordningsmodell, det ena är lika illa som det andra och all kamp mot förtryck är lika viktig.

För oss har detta blivit extra viktigt när vi diskuterat den offentliga sektorn och de olika nedskärningarna sen 80-talet liksom de olika skatteförändringarna.

Sen 1982 menar vi att trenden varit negativ för jämställdheten om vi granskar ekonomi. Detta samtidigt som – absurt nog – samtliga partier inom arbetarrörelsen börjat bekänna sig till feministiska värderingar. Feminismen ”i ord” har helt enkelt motarbetats i sak. Männen har gått – generellt sett – bättre ur såväl krispolitik som skatteförändringar.

När vi lägger förslag om att använda den offentliga sektorns resurser, när vi diskuterar fler anställda och ökad offentlig konsumtion, så är det för oss en nödvändig del i en feministisk ekonomisk politik. Vi tror inte det går att backa på frågan om en större offentlig sektor och samtidigt kalla sig feminist, då effekterna av en sån politik faktiskt gynnar män mer än kvinnor.

Inte bara för att kvinnor i större utsträckning jobbar inom offentlig sektor, utan också för att man är mer beroende av den offentliga sektorns omfördelning av resurser i samhället.

Ibland blir det extra tydligt. Det faktum att EU:s kvinnor inte får göra abort i Sverige (utan särskilda tillstånd) är absurt, någon liknande regel finns inte för någon behandling av män. Fri och gratis abort är därför ett ekonomiskt krav som egentligen handlar om något mycket större – en politisk kamp mot manligt förtryck. Om man inte har en feministisk analys av de sociala effekterna av ett sånt ekonomiskt beslut, så blir det bara en teknisk prioritering mellan olika sjukvårdsbudgetar.

En feministisk ekonomisk analys handlar naturligtvis om mycket mer än offentlig sektor och lönepolitik. Makten över ägandet är en sån sak. Män äger Sveriges företag.

Men vi tror inte det går att vara feminist och samtidigt stödja den borgerliga ekonomiska politiken vad gäller offentlig sektor. Hela systemskiftet är en politik riktad med en extra udd mot kvinnor. För oss hänger alltså socialism, marxism och feminism självklart ihop med varandra.

Sammanfattning

Att analysera de ekonomiska effekterna av förslag och åtgärder utifrån könsperspektiv är lika viktigt som att analysera utifrån rik och fattig. Bakom nedskärningar och minskad offentlig sektor ligger en kvinnofientlig politik. Effekten av den ekonomiska politiken ökar både inkomst- och könsklyftorna.