Vad är socialism?

Socialismen är ett ord som är lätt att förklara men svårt att begripa. Det beror på ett missförstånd, socialismen diskuteras som en utopi, som något som ska ”efterträda” kapitalismen. Och det är alltid svårt att förstå det som ännu inte är. Om någon hade begärt att 1700-talets köpmän skulle förklara dagens kapitalistiska ekonomi så hade de nog blivit besvikna. Eller, om någon för trettio år sen hade förklarat för oss att dagens ungar skulle sitta med bärbara telefoner och knappa ner meddelanden till varandra för några miljarder kronor per år, så hade vi inte riktigt förstått det heller. Vår första fråga hade nog varit vem som betalade alla telefonjack man skulle tvingas sätta upp överallt.

Det är fullt möjligt att driva en politik för minskade sociala klyftor och ökad demokrati i varje del av samhället.

Men socialism för oss handlar inte om det som ska vara sen. Utan om det som kan ske nu. Socialism och kapitalism. Egentligen finns själva för­klaringen i orden. Social‑ism eller kapital‑ism. Antingen utgår politiken och ekonomin från de sociala behoven eller också utgår politiken från kapitalägandets behov.

Antingen ökar politiken den sociala jämlikheten och de sociala möjligheterna för individerna, eller också ökar politiken kapitalets frihet och minskar den sociala jämlikheten.

Denna förenkling är viktig eftersom den klargör vad en socialistisk politik inte kan vara. Det går inte att driva en politik för ökade klyftor och minskad offentlig sektor och samtidigt påstå att man är socialist. Man kan inte vara det man inte gör.

Socialismen är i dag, här och nu. Det är fullt möjligt att driva en politik för minskade sociala klyftor och ökad demokrati i varje del av samhället. Det handlar bara om hur många som gör det. Eller tvärtom, hur många som i stället sitter och väntar på att andra ska göra det. Socialism handlar inte om ett framtida system utan om aktiviteter i dag.

Socialismen är en moral. I motsats till det privata kapitalägandet – som försvarar sin odemokratiska struktur och sina orättvisor med att det är ”det bästa sättet” att skapa – så mäts en socialistisk politik utifrån vad som är bra här och nu. Politiken ska inte bestämmas utifrån vad som ger mest pengar, utan utifrån vad som ger mest rättvisa. Ingen kapitalist hävdar att världen bör vara rättvis, för honom är orättvisan en metod i sig. På samma sätt var de feodala härskarnas system motiverat av gudomlig orättvisa. Vissa föddes till rikedom och andra till fattigdom och tanken att man skulle förändra sitt liv var i grunden synd.

För en socialist är orden om allas lika värde i stället en politisk självklarhet och inte en allmän idé som den ekonomiska verkligheten sen får krossa.

Socialismen handlar om att befria individen. Hela poängen med en rättvisare värld är att individen ska få ökad frihet att utvecklas och prova nya vägar oberoende av om man fötts rik eller fattig.

Dagens klass- och könssamhälle är något annat. Människors vardag är beskuren av vilket kön man fötts till och vilken klass man hamnat i. Det är bara någon enstaka procent av mänskligheten i ett kapitalistiskt samhälle som genom sitt ägande har sån frihet att de verkligen kan styra sina liv.

Socialismen handlar om att avskaffa det privata ägandet av produktionsmedlen. Det betyder att man inte längre ska kunna köpa och sälja människor genom att köpa och sälja företag.

Här finns – menar vi – en missuppfattning som utgår från att alternativet till privat ägande är statligt ägande. Det är inte sant. Alternativet till privat ägande är inget ägande. Ingen äger marken, luften, vattnet, företagen, vägarna, skogarna, bankerna.

Socialismen handlar om att avskaffa det privata ägandet av produktions­medlen.

I stället utnyttjar individer eller grupper, företag eller organisationer dessa resurser. Man förvaltar dem gemensamt, till kommande generationer.

Skillnaden mellan privat ägande av produktions­medel och privat ägande i övrigt är viktig. Idén om en socialism hindrar inte det privata ägandet av saker. Alla kan privat äga bilar, konsumtionsvaror, hus, butiker, konst och så vidare. Det man inte kan äga är kontroll över andra människors arbete och vardag. Du kan bygga ditt eget hus, du kan ge bort det, byta det, men du kan inte förvandla det till aktier och med dem styra andra människors jobb. Du kan bygga ett företag, men inte sälja det, däremot givetvis låta andra driva det. Socialism går helt enkelt inte ihop med kapitalägande, börsaktier, finansspekulation eller handlande med andras immateriella rättigheter.

Men ordet socialism säger inget om hur ekonomin bäst ska organiseras. Det är en öppen fråga om det sker genom självförvaltning, småföretagande, gigantiska löntagarstyrda koncerner eller om politiskt styrda nätverk blir framtidens melodi.

Men för oss är frågan om att produktionsmedlen inte ska vara privata väldigt konkret. Det är inte en abstrakt framtidsfråga utan gäller för politiken varje dag. Hur? Tja, man kan inte vara socialist och samtidigt privatisera företag som Telia, Sveaskog eller Vattenfall.

Socialismen är global. Om ingen äger produktionsmedlen finns det heller ingen anledning att skydda ägandet med nationsgränser. På många sätt lever vi i dag i en extremt nationalistisk tid. De senaste femtio åren har mänskligheten låst in sig bakom allt högre murar. På slutet av 1800-talet skedde – absurt nog – betydligt större folkvandringar och flöden av idéer och kunskap mellan kontinenterna än i dag. Vi är övertygade om att idén med socialism – att individen ska befrias – är omöjlig om man försöker räkna bort individer av annan ras, födelseort eller kultur.

Antingen är världen fri. Eller inte.

Socialism är inte byråkrati. Vi delar inte den människosyn som säger att människan är en ekonomiskt rationell varelse vars behov kan räknas ut och logiskt planeras. Vi tycker att tankarna på en planekonomi är oerhört begränsande, vi tror att kreativitet och nyfikenhet föds mycket bättre om människor fritt får skapa och producera för en fri marknad – utan kapitalägande – och där möta andra människors gillanden eller likgiltighet.

Varför uppfinna hjulet på nytt? Marknader finns, fungerar och där det inte fungerar är problemet kapitalets behov av planering, kontroll och monopol.

Socialismen handlar om fria individers förening, inget annat. Valfrihet är grundtanken, inte begränsningar eller ett minskat flöde av kultur, underhållning, natur, politik, tankar. Det finns ingen ”riktig marxism” och heller ingen ”vetenskaplig socialism”. Över huvud taget finns det mycket politiskt skumt bråte i den socialdemokratiska och kommunistiska tolkningen av Marx som vi menar står i vägen för en fri diskussion. En sån sak är tron att kapitalismen måste nå ett visst ”stadium” för att ett annat politiskt system ska kunna skapas. I dag, när det finns mat åt alla och en världsrikedom som vida överstiger vad vi kan ”konsumera”, så framstår det som alltmer absurt. I själva verket är det nog snarare vår egen oförmåga att ta vårt gemensamma ansvar som är problemet. Kapitalismen har gjort mänskligheten rik nog att bli fria individer. Det är inte nöd och hunger som är människans lott. Vi kan i dag spåra de enorma samarbeten jorden runt som utnyttjas för att skapa produkter och ta fram ny kunskap. Vi kan också se att samarbetets största problem är kapitalets behov av att äga kunskap och produkter för att maximera vinsten. Människan kan befria både ekonomin och sig själv. Det sker inte genom en abstrakt kollektiv handling utan genom miljoner individers medvetna handling.

Socialismen är fördelning. För att alla ska kunna få likvärdiga möjligheter att utnyttja vad marknaden erbjuder måste resurserna och inkomsterna fördelas. Vi tror att vi i dagens välfärdssamhälle kan se fröet till en sådan fördelning. Men vi tror också att välfärden inte kan utvecklas utan att man tar strid om vinsten, om fördelningen i samhället. Det är inte genom ökad tillväxt vi får ett rättvisare samhälle, bara genom ökad utjämning som skapar tillväxt.

Socialism är ekologi. Det går inte att driva en politik för jämlikhet, frihet och rättvisa utan att utgå från den påverkan all aktivitet har på klimat och miljö. Att arbeta för en styrning av kapitalägandet, att slåss för offentliga fonder för klimatinvesteringar och nya skatter för att ställa om klimatskadlig konsumtion handlar om att med politiska medel försöka rädda mänsklighetens barn så att de ska kunna få det betydligt bättre än vi. Alla har rätt att leva lyckliga, fria liv. Vår uppgift som människor är att se till att ännu fler kan göra det.

Socialismen är demokrati. Vi skriver det sist eftersom det är det viktigaste. Det finns i grunden bara en orsak till socialism och det är ökad demokrati. Allas demokratiska rätt till fri information, inte bara några medieimperiers rätt att nå ut. Allas rätt till företagande och skapande, inte bara några få kapitalägares. Allas rätt till utbildning, kultur och trygghet, inte bara några få rika procent av befolkningen. Exakt vilken form en demokrati kan ta sig, hur direktdemokrati, företagsstyrning, lokal förvaltning och parlamentarism kan utvecklas, är ämnet för en annan bok. Liksom åsikter om yttrandefriheten, tankens frihet, kulturens och det som kallas andlighetens frihet.

Men det är viktigt att enas om det enkla. Demokrati är inget utanpåverk, inget smart sätt att styra ett samhälle i en viss riktning. Demokrati är målet i sig, det är ett egenvärde, det är fria människors fria förening och varje mening i den här boken handlar egentligen om detta enda.

Vi lever i dag i en djupt odemokratisk värld. En ekonomisk diktatur som hotar själva grunden för tillväxt. En orättvist ojämnt fördelad värld, där det odemokratiska ägandet hindrar majoriteten att leva ett så fritt liv som möjligt. Vi vill ha mer demokrati helt enkelt. Det är därför vi kallar oss socialister och diskuterar en ekonomi styrd av människor, inte av kapital.