Fattigdomen i de rika länderna

13.3 Relativ fattigdom i slutet av 2000-talet. Andel av befolkningen

Källa: OECD, Society at a Glance 2011 – OECD Social Indicators.

Runt om i världen finns det fattiga. Det är en verklighet som ofta försvinner när ekonomer räknar med ”genomsnitt” eller ”BNP per capita”. Vi diskuterar rika och fattiga länder, men mycket sällan jämför vi fattiga i olika länder eller rika i olika länder.

Oftast är det bara biståndsorganisationer eller FN:s utvecklingsprojekt som höjer sin stämma och presenterar nya fakta om ökande klyftor.

Men ibland kommer berättelserna från ett annat håll.

OECD presenterar även siffror om fattigdomen i de rika länderna. Vi har hämtat siffrorna från publikationen Society at a Glance 2011 – OECD Social Indicators.

I den kan man se att i nyliberala länder med svaga fackföreningar som USA och England är andelen fattiga betydligt högre. I USA var andelen fattiga 17,3%. Och i England 11,3%. I Tyskland var andelen fattiga ”bara” 8,9%, i Sverige 8,4% och i Danmark 6,1%.

Studien visar också hur utvecklingen varit globalt, vilket för Sveriges del är extra besvärande läsning. Sverige är det land som ökat andelen fattiga mest.

Fattigdom skapas enklare i länder där människor saknar den trygghet gemensamma välfärdssystem kan ge. Byter ett samhälle välfärdspolitik, vilket vi gjort i Sverige, påverkar det också andelen relativt fattiga negativt.

13.4 Förändringen av relativ fattigdom, från mitten av 1980-talet till slutet av 2000-talet. Procentenheter.

Källa: OECD, Society at a Glance 2011 – OECD Social Indicators.

Men det är även svårare att sluta vara fattig i mer nyliberala länder som USA och England, jämfört med de andra länderna. Fattigdomsfällan är hårdast i de länder där politiken varit mest moraliserande, trots att hela motivet med den politiken är att just ”motivera människor” att ta sig ur fattigdomen. Hela idén – som i Sverige blivit högaktuell genom regeringen Reinfeldts ”reformer” mot ”utanförskapet” – om att man måste skapa låglönejobb för att ge människor möjlighet till individuella klassresor faller samman när man studerar utvecklingen. (OECD gjorde en speciell rapport om det 2001 kallad Poverty Dynamics in Six OECD Countries.)

Länder med starka organisationer och regeringar som är oroliga för vad väljare och löntagare ska tycka, var då bättre på att undvika fattigdom men också bättre på att lyfta människor ur denna.

Rapporten studerar fattigdomens utveckling under fem år på 90-talet.

Det mest skrämmande är kanske hur många som under den perioden faktiskt blev fattiga någon gång. I en tabell ser det ut som här intill.

En människa som blivit fattig har olika svårt att lyfta sig ur situationen. Svårast har man enligt studien i Storbritannien, där inte ens varannan person under perioden kunde komma ur fattigdomen.

På samma sätt är sannolikheten att återigen hamna i fattigdomsfällan ett år efter att man lämnat den störst i USA och Storbritannien:

13.5 Andel fattiga någon gång.
Sverige11,9
Holland12,1
Tyskland19,9
USA26,0
Kanada28,1
Storbritannien38,4
13.6 Sannolikheten för att åter hamna i fattigdom efter ett år.
Sverige16,0
Kanada16,7
Holland16,9
Tyskland25,6
USA31,8
Storbritannien32,8

OECD är en organisation vars förslag om sänkta skatter, hård inflations­bekämpning och avregleringar brukar rapporteras och diskuteras flitigt i medierna. Den här rapporten är dock märkligt förbisedd.

Den ”flexibla arbets­marknad” man bett stater som Sverige att införa för att få människor att ta sig ur ”bidrags­fällan” verkar inte ha gett ”rätt” resultat. Fattigdomen biter sig fast.

Här finns alltså ett i grunden positivt budskap – för den som vill lyssna. Den som säger att man på grund av ”globaliseringen” måste införa större inkomstskillnader eller fler låglönejobb har helt enkelt inte något stöd för sina påståenden. Trots att vi lever i en global värld kan olika politik leda till väldigt olika resultat.

Det finns inte en väg. Det finns oändligt många.

Sammanfattning

Länder i den rika världen med stora inkomstskillnader och hög grad av nyliberala lösningar har svårare att ta människor ur fattigdom.