Ekonomihandboken · Avdelning 2 · Den rika offentliga sektorn
Innehåll

Varför har staten budgetunderskott?

Statsskuld uppstår genom att staten under flera år har underskott i sin budget.

Som vi tidigare diskuterat kan det bero på skatte­sänkningar som varit för stora eller på grund av en lågkonjunktur där skatte­intäkterna blivit lägre. Slutligen kan det bero på ökade kostnader. I Sveriges fall handlade det om alla tre orsakerna när staten under 80- och 90-talet gick med underskott flera år.

Man kan inte rakt av säga om det var rätt eller fel att ha så stora underskott. Den bedömningen måste bygga på vad som hade hänt om man inte haft underskott.

Om staten 1992, när den svenska kronan föll med 25% och arbets­lösheten sköt i höjden samtidigt som bankerna var på fallrepet, hade beslutat sig för att inte gå med underskott så hade nog hela ekonomin rasat samman. I en del av de länder som stod i liknande situation som Sverige, till exempel Finland, försökte man också minska budget­underskottet mycket brutalare. För Finlands del innebar det att arbets­lösheten några år steg ända till 20%! En sån ”sparpolitik” sparar inget.

Samtidigt: Hade inte de stora skatte­sänkningarna för företag och höginkomst­tagare gjorts så skulle givetvis underskotten kunnat vara mindre.

Detta vet naturligtvis regeringarna.

Därför inleddes en höjning av skatterna igen redan 1993, så att man några år senare återigen fick balans i budgeten.

1995 gick staten inklusive social­försäkringarna med ett budget­underskott på – 126 miljarder. Året därefter var det – 55 miljarder. 1997 var underskottet nere i – 22 miljarder för att så vända 1998 och bli ett överskott på 21 miljarder. Efter det har vi tagit in mer pengar än vad vi använt. År 2000 var överskottet hela 80 miljarder och år 2007 drygt 100 miljarder. Efter finans­krisen har vi haft mindre underskott. Det sammanlagda budget­överskottet mellan 1998 och 2012 beräknas till drygt 368 miljarder kronor!

Det här är lite märkligt.

Som vi visat i tidigare kapitel så har Sverige inte haft något egentligt problem med stats­skulden, framför allt inte om vi jämför med andra länder, och ändå har staten dragit in mer pengar än vad man använt. Pengarna som tas in går till att ”amortera stats­skulden” heter det, men samtidigt har Sverige inte haft någon verklig skuld sen 2003. (Se tabell kapitel 6.) Det betyder att staten tar in pengar som inte används. De ”ligger i madrassen”. Vilket ju kan verka märkligt för den som ser behoven ute i skolor eller på de stora sjukhusen.

Ändå är det så.

Stats­skulden är betalad och budgeten har ett överskott. Faktum är att det i regeringens finans­proposition 2001 svart på vitt stod att skulden var borta. Men det var nu inte något som basunerades ut. Tvärtom gjorde då Finans­departementet sitt bästa för att dölja det uppenbara. Under några år kallades nämligen de samlade överskotten för ”negativ netto­skuld” i finans­propositionen. Negativ netto­skuld betyder ju… plus.

Staten hade ingen statsskuld, men i stället för att skriva det – vilket vore politiskt känsligt – skrev man att staten har en negativ nettoskuld. Det mest genanta med det där är kanske ändå att inga medier och inga politiska reportrar förstod vad som stod.

På senare år har det här begreppet försvunnit ur finans­propositionerna som finans­ministern lämnar till riksdagen. Nu heter det som det ska. Finansiellt överskott.

Det finns – menar vi – en politisk anledning till det också.

Bara om man påtalar att det finns ett överskott är det lätt att argumentera för de stora skatte­sänkningar som regeringen vill genomföra.

Sveriges budgetunderskott jämfört med EU:s

Om man vill veta hur illa eller hur bra den svenska offentliga ekonomin varit så kan man jämföra med andra länder. Ett enkelt sätt är då att ta budget­underskottet som andel av landets BNP. Då får vi denna bild för de senaste trettio åren.

2.13 Offentligt budgetsaldo i procent av BNP.

Källa: OECD, Economic Outlook nr 69 och nr 88, 2010/2.

Under de senaste trettio åren har det svenska budget­underskottet (= minus i diagrammet) bara varit större än genomsnittet för EU under fem år (1982, 1992–95). För perioden som helhet har Sverige haft en mycket bättre utveckling.

Det är sant att den svenska kurvan ser mer dramatisk ut. Men det beror framför allt på att en kurva där man lägger ihop många länder (Euroländerna) oftast blir lugnare än en kurva för bara ett land. Om vi skulle jämföra Sverige med enskilda andra länder skulle deras svängningar också vara dramatiska.

Det viktiga med bilden är att Sveriges offentliga sektor faktiskt haft mycket små budgetunderskotts­problem jämfört med andra EU-länder. Speciellt med tanke på att den svenska stats­skulden hela tiden varit lägre än EU:s och nu inte finns alls, vilket du kan se i följande diagram.

2.14 Offentlig finansiell förmögenhet i procent av BNP.

Källa: OECD, Economic Outlook, nr 60, 71 och nr 88, 2010/2.

Stats­skuld, budget­underskott, utlands­skuld… Det här är ord som följt den svenska politiska debatten under de senaste tjugofem åren. Återkommande har siffrorna visat sig felaktiga och resonemangen bakom dem falska. Samtidigt har påståendena fungerat. För skuld skrämmer, även en skuld som inte finns.

Sammanfattning

Sveriges budgetunderskott har till stora delar varit nödvändigt för att inte slå sönder ekonomin. Andra delar har varit onödiga skattesänkningar. Ändå har landets budgetunderskott varit ett mycket mindre problem än för de flesta andra länder i EU.