Ekonomihandboken · Avdelning 5 · Börskrascher
Innehåll

Alternativen till börsen

När vi nu granskat effekterna av börsen på svenska löntagares pensionspengar så handlar det för oss inte bara om att individerna eller offentliga sektorn förlorar pengar i bubblor.

Lika viktigt är att börsfixeringen faktiskt skadar företagandet.

Den verkliga poängen med en ständigt stigande börs är att de som äger företagen relativt billigt kan få in pengar genom nyemissioner. De som kommer senare i pyramidspelet får betala mycket mer för en aktie än den som var med från början.

De stora ägarna kan därför lätt behålla kontrollen över företag som växer via börsen, även om de satsat minst i faktiska pengar. Tvärtom vad som påstås koncentrerar alltså börsen det verkliga ägandet till allt färre händer.

Risken för ägaren är egentligen bara de stora kriserna, den gamle storägaren får svårt att behålla sin makt om mycket pengar ska skjutas till, institutioner kan ta över.

Just därför är storföretag extra villiga att acceptera statlig hjälp i kristider. Så länge den inte ändrar ägarnas makt.

Men för företagen som sådana är börsaktier inte alls en självklar sak. Vi menar att det är skillnad på företagen i sig och ägarnas behov. Ett företag är en organisation som utför något, oftast med många hundra människor i samarbete. Ett företag kan vara ett aktiebolag, en ekonomisk förening, ett kooperativ, en ideell organisation.

Men om vi nu inte sätter pengarna på börsen, hur ska de förvaltas då? Vårt svar är att pengarna ska lånas ut och investeras direkt till verksamheter.

Offentliga sektorn

Offentliga sektorn är den största investeraren i ett modernt samhälle. Det är medborgarnas pengar den använder för att investera i framtiden. Det kan vara dumma saker (till exempel fler motorvägar) eller vettiga saker (till exempel biogasfabriker). Men oberoende av om man har offentliga fonder vars kapital används till sådana investeringar eller om man lånar upp pengar från ”marknaden” och investerar, så är det i grunden samma pensionspengar som används. När staten först skickar ut pensionspengarna på finansmarknaden och sen lånar från fonder och privata banker så är det ju bara en fördyrande omväg för medborgarna.

Det viktigaste svaret på frågan ”i stället för börsen” är alltså att offentlig sektor ska investera mer direkt.

Dels i infrastruktur, forskning och utveckling.

Men också direkt i företagen.

Det företag behöver är nämligen pengar att investera och växa med.

Företag lånar för att utvecklas

Redan idag handlar den allra största delen av företags pengar om lån. Företag lånar mycket, mycket mer än man har i kapital. Det är ju meningen med företag. De ska använda resurser i samhället för att producera nya varor och tjänster.

Nackdelen med dagens offentliga lån är att småföretag missgynnas.

Idag lånar dessutom företagen ofta direkt från staten. Det enorma bankstöd som staten gett är ju för att man den vägen kunnat garantera att företag ska få sina krediter. (Annars går de i konkurs och arbetslösheten ökar drastiskt.)

Så varför inte lika gärna låna ut dem direkt till företagen, utan mellanhänder i form av privata banker (som gör miljardvinster i den positionen).

Offentliga lån till företag finns i många varianter. Det kan vara risklån, det kan vara krediter (som exportkrediter), det kan vara långsiktiga investeringslån och kortsiktiga akutlån. Allt det där pågår varje dag till de svenska företagen, en verklig verksamhet vid sidan om börsspelet.

Att säga ”offentliga lån” är alltså inget särskilt uppseendeväckande, det pågår hela tiden.

Nackdelen med dagens offentliga lån är att småföretag missgynnas. Det är de stora företagen som får de stora krediterna. Det är lättare att få statligt stöd till en gigantisk vindpark än till en liten. Lättare att få utbildningsstöd som storföretag än som litet.

Samtidigt är det småföretag som gör mest nytta om de får växa. Det blir mer jobb av lån till många små företag än till några jättestora. Ett enkelt sätt att ställa om vore alltså att våra pensionsfonder i stället för att gå via börsen får låna ut direkt till företag, med särskild betoning på små företag.

Vad kan företagen göra?

Även för företagen själva finns det bättre alternativ än att sätta vinstpengar på börsen eller andra finansmarknader. Under uppgångstider har börsen nämligen inneburit att företag hellre spelat med pengarna än gjort faktiska investeringar i produktion. Mellan 30 och 40% av företagens vinster har varit från finansspekulation under senare år (se diagram 5.4).

Det här slår hårt mot de anställda vid börskrasch.

Även vid goda år kan börsen ersättas. Om företag inte själva kan hitta bra investeringar så kan man i stället låna ut vinstmedel. Till staten, det vill säga riksgälden naturligtvis (det sker ju redan i dag), men också direkt till andra företag genom lån till underleverantörer eller utvecklingsbolag. Lån till forskning kan enkelt kombineras med avtal om användandet av forskningsresultat.

Det är alltså inte så att företagen behöver börsen för att kunna sköta själva företagandet eller hitta partner/investeringar.

Vad kan medborgarna göra?

För småsparare är det absolut tryggaste och bästa sättet att spara att låna ut sina pengar till offentliga sektorn. Realräntefonder är den enklaste formen, staten använder pengarna för till exempel investeringar och nya jobb, medan du är garanterad en ränta något över inflationen.

Men en enskild kan ju också stödja företag direkt utan att blanda in en börs.

Om man själv inte vill äga långsiktigt kan man låna ut direkt till företag. Sådana företagslån är fullt möjliga att organisera i större skala (och ger långivaren mer än om man sätter in pengarna på banken).

Men det är mer riskfyllt att låna ut direkt än via en bank.

Det beror på att staten garanterar bankernas lån från sparare upp till cirka 900 000 kr.

Ett annat sätt är att agera för en annan typ av banker.

Man kan i social banking också själv styra vilken typ av företag man föredrar att ens pengar ska gå till.

Det finns ett annorlunda sätt att styra bankerna. Det kallas för ”social banking” på engelska, och har just nu bara en aktör i Sverige. Det är Ekobanken som lånar pengar av sparare och sen lånar ut till företag, men helt öppet. Det vill säga alla transaktionerna är offentligt redovisade. Man kan i social banking också själv styra vilken typ av företag man föredrar att ens pengar ska gå till.

Det här är ett sätt att spara tryggt (sparandet ingår i den statliga insättargarantin) samtidigt som man kan rikta in sitt sparande till saker man tycker är viktigare än andra.

Även Medlemsbanken JAK har särskilda sparformer där de pengar man sätter in kan riktas till särskilda stödprojekt. (I JAK har spararna dock ingen ränta på utlånade pengar, däremot garanteras även de insatta medlen av den statliga insättargarantin.)

Idén med börsen var från början att människor som ville stödja ett projekt köpte aktier och sen – om deras situation ändrades – kunde sälja och ta ut sina pengar via andra aktieägare.

En börs som på det sättet hanterar människors deltagande i företag är inget samhällsproblem. Men så fungerar inte börserna idag. De har förvandlats till stora spelplatser där resurser faktiskt lika ofta förstörs som skapas.

Sammanfattning

Även i dagens ekonomi finns det enkla sätt att hantera sparandet utan att gå vägen via börsen. För såväl det offentliga som för företag och för individer är alternativen flera.