Ekonomihandboken · Avdelning 7 · Arbete, lön och arbetslöshet
Innehåll

Hur har lönerna höjts i Sverige?

”Löneökningarna hotar stabiliteten i ekonomin.” Det är ord som man genom årtionden kunnat höra från arbetsgivare, men också riksbank och finansdepartement. I sak har man också lyckats bromsa lönernas utveckling. Lönerna har ökat mycket mindre än vinsterna. Under perioden mellan 1976 och 1994 steg reallönerna inte alls. Under den perioden steg bruttovinsterna med 62% medan tjänstemännen förlorade 1% i real lön och arbetare 6,5%.

Fakta

Reallön är löneökning minus inflation. Om en månadslön ökar från 24 000 till 24 500 har man fått en löneökning på 2,1%. Om priserna samtidigt ökat med 1,8% har reallönen ökat med 0,3%.

Efter 1994 har utvecklingen inte varit lika illa. Vinsten har stigit med 31% medan arbetares reallöner har ökat med 30%. Mest har lönerna ökat för välbetalda. Tjänstemännens löner har ökat med 3,5% per år, vilket gav en total höjning av månadslönen mellan 1994 och 2009 på 12 026 kronor. För arbetare har reallöneökningen varit mindre – 2,0% per år – eller en ökning med 5 475 kronor per månad. Det vi ser är helt enkelt klasskillnader som ökar. Räknar vi om skillnaden mellan tjänstemän och arbetare i tusentals kronor per år får vi en bild som visar vem som vunnit mest.

7.11 Reallöneutveckling för tjänstemän och arbetare 1975-2009 (kronor per månad, fasta priser).

Källa: Svenskt Näringsliv, www.svensktnaringsliv.se. SCB, arbetsmarknad, databaser. Konjunkturinstitutet, Analysunderlag, december 2010.

7.12 Skillnad i månadslön mellan tjänstemän och arbetare 1975-2009 (fasta priser).

Källa: Svenskt Näringsliv, www.svensktnaringsliv.se. SCB, arbetsmarknad, databaser. Konjunkturinstitutet, Analysunderlag, december 2010.

Från mitten av 90-talet har tjänstemännen sprungit ifrån arbetare i löneutveckling på ett dramatiskt sätt.

Tittar vi på hela perioden är lönernas utveckling dyster. BNP har sen 1976 stigit med 84%. Det finns alltså resurser. Men på 33 år har arbetare bara fått totalt 50 000 kr i lönepåslag. Det betyder 1 500 kr per år. Eller drygt en hundring i månaden. Från ett år till ett annat. Inte mycket att hurra för. Speciellt inte som tjänstemännen fått mer än dubbelt så mycket! Men lönernas utveckling är inte bara en klassfråga. Det är i lika hög grad en könsfråga.

7.13 Skillnad i månadslön för privatanställda manliga tjänstemän och kommunalt anställda kvinnor (fasta priser).

Källa: SCB, Genomsnittliga månadslöner 1973–2010 för heltidsanställda, www.scb.se.

Jämför vi två stora grupper på arbetsmarknaden – privatanställda manliga tjänstemän och kommunalt anställda kvinnor – ser det ut så här:

Sedan 1994 har månadslönen för männen i denna jämförelse ökat med 2,8% per år vilket gett en ökning på årslönen med 13 721 kronor. För de kommunalt anställda kvinnorna har löneökningen varit 1,9% per år. Det har gett dem en höjning med 6 108 kronor per år. Trots att de procentuellt ”fått mer” har alltså kvinnorna varit förlorare. Klyftan mellan män i privat tjänstemanna sektor och kvinnor inom kommunal har mer än fördubblats!

Men även inom landstingen har män fått mer än kvinnor dessa år. (Totalt drygt 3 000 kr mer i årslöneökning.) Löneutvecklingen visar hur klass- och könssamhället fungerar.

Sammanfattning

De stora reallönevinnarna är framför allt manliga tjänstemannagrupper, medan kvinnor inom LO som grupp släpar kraftigt efter.